verkar bli som det varit de senaste åren denna gången med...
på vintern är folk sjuka, om de är det minsta sjuka får de ju inte komma hem till oss.
mina barn fyller på vintern.
folk kan inte komma
fy faan, vad det är tråkigt att stå och baka tårta, göra sig till, längta efter min lillstollas första kalas, och så är typ alla sjuka.
får väl bli som vanligt, vi och barnen, kanske mamma och lillasyster- om lillasyster slutat hosta vill säga.
jag är en kalasperson, jag gillar att stöka, planera, fira, blåsa ballonger, även om mina barn är små, jag gillar att , vilket är konstigt då jag annars helst slipper folk, serva, bjuda och trängas i vår lilla stuga.
men nu blir det inte så, denna gången heller. jag blir faktiskt skitledsen.
mest över att en förkylning hos en kusin hade inte hindrat dem från att komma om vincent varit frisk, samma sak när han fyllt år.. och jag kan inte ha massa småsjuka människor här för att det är kalas, för det kan innebära flera dygn på sjukan, särskilt med de övre luftvägsinfektioner och magsjukor som går nu.
men jag gör det ändå. jag bakar den finaste tårtan åt julia, vi har kalas, även om det så bara är vi hemma, det blir en dag då inget utöver barnen står i centrum, jag lägger den där extra kalasenergin på att se till att vi får en riktigt bra dag ändå.
men inom mig blir jag ändå ledsen.
FÖR JAG VILL HA ETT JÄTTEKALAS!!!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar