Ja vad säger man, senaste veckan har dundrat på något enormt. Eller veckorna. hunnit stökat in oss ordentligt, känns minst sagt hemma i nya lyan. Julia kör sina metoder- häll allt på golvet så fixar mamma för eller senare, lillfisen däremot vill inte veta av minsta stök och hans rum är inte bara minimalistiskt, det får knappt beträdas. Så olika dom där två. Solen dök ju upp över landet och chockade vinterbleka och kalla kroppar och själar, så även våra. Vi hann med lite utflykt och utemys innan värmen riktigt slog till. Jo, för lagom till stekheta dagar....direkt efter helg hos pappa (jag fick andas..löv it) så började det poppa upp prickar på lillstollan. Och jorå, vattkopporna kör vi nu. Precis som med magsjukan så får hon såklart massor, när hon väl blir sjuk så är hon tydligen av den modellen att hon blir det med dunder och brak. Och för egen del känner jag mig mest förbannad. Har massor av plugg att göra, just kommit igång med träningen igen och då , då kör vi megamagsjuka, hinner andas nån dag, sedan kör vi intensivaste flytten och lagom tills man hunnit innanför dörren här- jamen då kör vi vattkoppor, 501 st räknade vi till. Hon var inte alltför piggelin då ... och det kommer garanterat bli en repa med lillfisen också. Så jag kan räkna bort mig själv ytterligare ett par veckor. Inte ok.
Men, jag är ju åtminstone inte sjuk själv...man kan testa metoden positivt tänkande sägs det. Har något svårt för det när jag inte räcker till för mina åtaganden dock.
Ja detta inlägg är lite gnäll, jag måste få det ur systemet.
Förutom detta hann jag också med att få hjärtultraljud för egen del, tydligen har jag ett ovanligt stort hjärta (japp jag garvade också ;) ) , det verkar kompensera för arytmierna som ger mig en vilopuls som varierar mellan 45 och 100...och jag fick frågan om jag tränat för mycket, eller elitsatsat. Undrar jag om han såg hur jag såg ut där jag låg halvnaken i mörkret med varenda valk fri att beskåda...Men jo,jag har faktiskt nästan hela livet tränat ganska mycket på olika sätt men inte på en nivå att jag borde få träningshjärta. Men tydligen pumpar det tillräckligt volym, inga klaffar läcker osv, att jag starkt ogillar att se ett ultraljud där det inte finns någon harminsk rytm alls är visst av mindre betydelse. Hjärtat funkar. Men han skulle kolla upp fler parametrar och var väl inte helt helt övertygad innan det. Jag borde dock inte falla ner och dö out of the blue. Vilket var ...trevligt...typ..isch
Så kvar är långtidsekg och sedan ska dom ta ställning till om arytmierna behöver åtgärdas. var ute helgen barnen var hos sin pappa, satt lite nära basen och fick skynda därifrån när jag helt plötsligt inte känner min egen puls. ja men enligt läkaren så "sånt kan hända när du har arytmier..påverkas även av externa faktorer" men va fan, jag vill kunna sitta vart jag vill på krogen utan att hjärtat slås ut. "Man vänjer sig"
Mer bitterkärring- jag är 30 och inte vant mig än. Nåja..dom får väl rota vidare.
Förövrigt credd till vården för både hur snabbt dom löste ultraljud med en eg väntetid på 3-6 månader genom att starta med kvällstider, och sedan var bemötandet riktigt bra. Skönt att kunna få bra erfarenheter med.
Hemma börjar det bli både klart och mysigt. Gardiner är kvar- usch vad jag har svårt för det där med gardiner. Kan inte bestämma mig alls, förmodligen för att jag helst skulle vara utan men mina fönster är inte riktigt lämpade för det. Ser bara ut som att jag inte är klar.
Jag gillar att inte ha gardiner. LUFT.
Lillstollans däremot, puh, men det får vara fortsatt rörigt hos henne för hon är så brötig
Nu väntar traven med böcker på mig. Fredagskväll och allt. Nåväl...djupare än så blev det inte idag. Jag är både för trött och för avtrubbad. Men vi lever iallafall. Hela bunten.