Solsken

Jamen, solen lyser ju.
Och den gör mig väldigt mycket piggare, välbehövligt!
Tyvärr gör den inte liten skrutt lika pigg, han är visserligen rätt fräsch just nu, men med viss begränsning, han sitter mycket, han väljer att vara inne istället, berättar att det är mycket bättre utan sol, för då är det inte " jobbigt och varmt och jag blir inte trött"
Så, sommaren är för honom värre än vintern, visserligen blir han kall, men han klarar sig ändå bättre.
Äta och dricka är sådär kul, men nästan skrämmande mycket tranbärsjuice går ner, och det är iofs mycket socker, men också energi, och framförallt för hans skull, så hjälper det till att hålla den kroniska infektionen i blåsan under kontroll, för det märks direkt när det börjar bli lite sisådär med den...
Äter gör han, och det har inte varit några jättebakslag det senaste, frukost är när det laddas på som bäst, så där sitter mina små på mornarna och moffar frulle..och jag dricker min förbannade smootie, för fy i helskotta vad jag börjar tröttna, och jag har verkligen varierat i oändlighet, men eftersom det är det enda som stannar ordentligt på morgonen, ja då är det vad som intas... urk.







Tog iallafall mina prover i förrgår, ska bli spännande, eller inte, att se vad de säger.
Gulligare är att så fort vi visar oss på labb på Näl så ska i princip all personal ha update på familjen :-)
Julia var ju bara några veckor första gången hon var med där, vid första waranomgången, nu är lillstollan ganska så mycket större, och vi är ju där regelbundet fast det var längesedan sist, och det första som sker är att receptionisten springer iväg och berättar för de som ev inte är på plats som känner oss att vi är där..haha, sedan blir det en miljon frågor och massa stora leenden!
Vincent var ju stjärnan, killen som hade stenkoll, aldrig gnällde och brukade krama sköterskorna efter sticket var avklarat, klart man blir poppis då...

Jag tycker däremot otroligt synd om mig själv när jag måste få en megabamsesuperdunder STOOR nål i armen, men fick välja kärl själv och med hälften av personalen runt som frågade och skrattade höll jag mig rätt distraherad, så jag överlevde.

Iallafall, solen lyser, vi har hunnit med Ljungskile och mysdag, en heldag hos min mormor blev det också, mysigt det med, men det är lite läskigt ibland när åldern blir påtaglig... även fått uträttat en del måsten, mest via denna dumburk iofs, sett att jag iallafall är behörig och att handläggning pågår av alla de utbildningar jag sökt..oooo...knip i magen, gjort ett ryck på utsidan, eller det var väl att ta i kanske, iår finns inte en enda blomma på vår tomt som av andra inte skulle klassas som ogräs, men det struntar jag fullkomligt i, drömmer om mitt jätteväxthus, och min örtträdgård, men nöjer mig med lite basilika, gräslök, smultron och jordgubbar mellan maskrosorna. Har varken lust, energi eller viljan...




Men solen lyser..ni fattar va!! Jag gillar solen men ogillar att mina små inte vill ligga brevid mig alldeles stilla och bara njuta, men..







Så egentligen händer inte ett skit, mer än..ja, och det är ju faktiskt riktigt roligt, vi får finbesök från Borås i helgen, fina flickor och har en känsla av att det kommer tjattras en hel del hjärtefrågor..och sannolikt ganska mycket annat med! Ska bli väldigt trevligt, fattar inte varför det ska gå år mellan gångerna man träffar människor man verkligen tycker om, men sån år jag, och de flesta av de jag verkligen tycker om också, fast jag kanske måste ta mig i kragen, för när det gått sådär 5,6,7 år..och ändå pratar vi som om vi sågs igår,  då kanske det också är dags att ses...

svar...självklarheter och oklarheter

Idag blir det besök på labb. För mig... Dags att få svar på huruvida det är ämnesomsättningsstörningar eller inte... Och jag har ju åtminstone lyckats få behålla lite mer det sista, så jag hoppas det bara tagit kroppen tid att återhämta sig. Igår hade det faktiskt redan gått två månader sedan operationen, och nästa gång jag hamnar, om jag hamnar, på det där bordet, så ska jag lyssna på läkarna och göra som de säger efteråt, för det är sådär lyckat att slarva med doktorns order... Halsen har nog läkt okej, ärret är ganska fint, även om jag glömt att tejpa det för solen rätt ofta...men kanske...bara kanske, var jag inte tillräckligt försiktig de första veckorna, för litegrann känns det som en del muskler i halsen läkt fel.. Nåja... Igår vågade jag mig iallafall på att rida igen, och nu får nog min plan bli att skola om Camillas alla galoppörer till dressyrhästar.. Nädå, de ska få springa klart först ;) Skönt var det , trots lite regn, och det är för mig ren lycka att känna kraften när dessa fantastiska djur med små små hjälper följer varje liten vink..kraften i galoppen, och utan fart, lugn och fin, hos hästen jag red igår var helt utan dess like. Ja, jag kommer nog aldrig helt kunna slita mig från dessa fantastiska djur. Avslutade dagen med journalläsning av den inte alls särskilt roliga sorten..ibland, eller ganska ofta..plockar jag fram Vincents journal och bläddrar i, igår var det inte hans, utan en journal med det sämsta avslut en journal kan ha. Och även om jag kan hålla distans där och då, så kommer det ikapp mig och frågorna om när..inte om..utan när, Vincents journal slutar på samma sätt tar fart. Men nu tänker jag packa ner de tankarna ett tag igen..för just nu känns det förvånasvärt frånvarande.