Personlighetspsykologi

Fnitter, asgarv rätt ut, djupa igenkännande suckar åt en själv, och en förståelse för både sig själv, sin omgivning, sina förutsättningar, sitt agerande och sin historia... 
Det är resultatet av de första två veckorna för den aktuella kursen vi läser. 
Föreställ er en kort, ung Björn Kjellman som dessutom är ett geni, som är fullständigt omöjlig att tyda och pillemarisk till tusen- det är vår nuvarande kursansvarige. Så mycket som jag tar till mig nu, som jag längtar efter nästa uppgift, efter nästa föreläsning- det har jag nog aldrig upplevt i skolan överhuvudtaget- och inte nånstans på väldigt länge. 

Motivationen är på topp, jag vill veta mer, jag vill. Och den här känslan har jag sökt så länge nu. Den är guld värd, att känna i hela kropp, själ och hjärta att man vill, kan och kommer lyckas är ... outstanding. 
Den består inte- hahaha- men sålänge den är här ska jag anamma den till max. 

Barnen mår bra, förskolan gör bort sig, vi ska snart till bästa dr L och livet annars har sin gilla gång. Och förutom regnet och blåsten är det mesta just nu mer än okej. 
Jag gillar det. 
Jag jobbar på verktyg, metoder, sätt för mig att hantera motgångar, strul allt annat som finns med som vanligt i det lite annorlunda ekorrehjulet som är här- och det hjälper. Strategier. 
Mer strategier och sen ännu mer. 
Sedan spårar jag ur, som alltid- men det är fantastiskt vad mycket kortare ett utbrott varar när jag mitt i det börjar analysera vad jag håller på med haha. Det blir nästan lite genant. 

En alldeles utmärkt strategi med andra ord. 

Och när inget av det där räcker till- då ringer jag mamma, eller skriver till den bästa, och gnäller, skäller och sen är det borta. Klart och förbi. 
Jag är trött, men glad, och framförallt är jag förbannat taggad och motivationen får mina fingrar att klia- frustration över tidsbrist men då hittar jag ....strategier.. !! 
Jag kommer vara bäst på just det en vacker dag..