Sluta

Såhär är det - Jag vet ju precis hur Vincent funkar, ja Julia med, men nu är det sjukdomsnack, och jag kan min son, jag läser hans singnaler i tid, men så fins det vissa saker jag inte kan styra alls. nä, lögn, många saker
Idag var vi i Göteborg igen då, gick bra, snabbt , enkelt, smidigt, med resultat jag nog ändå bara får vara nöjd med, inget som kommer kräva op, iaf inte nu, om alls, ont har han pga mjukvävnadsvullnad, den omtalade funkar fortfarande, en svag puls genom, men är där iaf. så bara bra, att sedan vår bästa dr G är helt jävla outstanding gör inte sjukhusbesöken sämre!! Fantastiskt det finns läkare som fortfarande ALLTID tar sig tid, som ALLTID sätter hela familjen i centrum, och som aldrig är nonchalant, eller så stressad hon inte kan, alltid, helt osannolikt, idag skulle vi eg inte träffa henne förrens långt senare, men radiologen vart lite orolig och sa typ " ahh, jag får nog ringa dr G och fråga vad hon egentligen har gjort här"
Och på två röda var hon på plats, redde ut allt, till dom, till mig, tittade och kände på V, babblade lite i sjuhundra, och whooops, upp till operation, " jag har en patient som borde vara färdigsövd, dags skrubba in" stort leende och " vi ses snart!".. hon skulle eg träffat oss 1,5 timme senare på mottagningen, men tyckte inte V skulle behöva sitta där o glo halva dagen.. och ja, det är enorm omtanke!

Vi backar tiden lite, igår var solen på besök igen, vi tog en lång härlig promenad, 2 km, iofs på 2,5 timme, massor av vatten, kex och många många pauser, men han gick hela vägen, jag blev glad, varm, och han ville verkligen, hitta, söka, upptäcka, klättra, babbla i ett, han var glad, och som ett brev på posten fick han faan för det - kvällen var rent plågsam mot slutet, ont i benen, tröttare än tröttaste tröttast, sov länge, hyfsat fräsch i morse ändå, sov hela vägen till gbg i bilen, och hela vägen hem, han gör inte det, alltså, han bara inte gör det i vanliga fall, kanske en halvtimme i bilen, inte mer..

Hem, ut i solen, tog det ganska lugnt, satt, grävde , byggde, och en helt vanlig kväll men med en ganska trött kille, två tuffa dagar sätter sina spår, och visst - in i sovrummet, började kallsvettas, blev sådär otäckt kall, långsam andning, satte honom på en stol, sprang och hämtade stetoskopet, var jättesvårt hitta puls, och på honom känner man ganska lätt, oftast genom att bara lägga handen över hjärtat, inte nu, kom tillbaka, då hade han somnat, lagt sig i sängen så han gick ju dit iaf, lyssnade, och visst tickade det på normalt igen, han blev varm och andades normalt, hela karusellen 2-3 minuter..
och egentligen är det ju som nu vi ska åka in, OM det finns en chans att fånga det, men nu.. nää.. var ju bara borta lika fort igen, och här sitter jag nu utanför med inget ljud på, lyssnar andning och springer i var femte minut och lyssnar.. och än så länge tickar det fint, men hur faan ska man kunna sova inatt????