inskrivningbesök

Trillade in ett litet brev om att jag skulle infinna mig för inskrivningsbesök på kirurgen den 27 mars, igår alltså, så det var ju bara att pallra sig dit, egentligen blev det inte mycket nytt för min del, det var uppdatering, hälsocheck.. en hel massa rör med blod de ville ha av mig, svårstucken som jag är fick labbsköterskan extra tid höra sig för om mina små som de känner väl, iaf V...
Och så lyssnade då både narkos och kirurg på hjärtat " en hel del extraslag"
Jag var ju i höstas och kollade det, gjorde ekg, och det såg normalt ut, stressutlöst... då kände jag av det, det har jag nu inte gjort på länge, men även om de sannolikt är helt ofarliga, söker man runt lite på det inser man, jag, snart att det är väldigt vanligt och de flesta har inga besvär alls, kirurgen sa också att man kan ha 400-600 extraslag per dygn utan att det är något anmärkningsvärt, att människor med extraslag tycks ha en högre överlevnadschans vid plötsligt härtstopp tack vare att det skickas ut just extra signaler.. men så kanske ni vet nu att jag har väldigt svårt ta minsta lilla hjärtrelaterat lätt, det är blodigaste allvar, och jag har iallafall bestämt att det blir ett långtids ekg också, bara för att jag vill att läkarna ska kunna säkerställa att det är ofarligt, och för att jag ska kunna tagga ner, tror ju jag ska dö.

Det ska jag i och för sig,någon gång, men jag har också en enorm dödsångest, jag kan inte tänka på döden, min egen eller någon annans utan att fullständigt gripas av panik och ångest. Därför, vill jag kolla det här ordentligt, jag är faktiskt mer orolig för detta än operationen jag ska genomgå...

Så åter till den då, jag spenderade 6 timmar på sjukhuset, och det var max 15 min effektiv tid, kirurgsamtalet tog knappt någon tid alls, har ju redan haft det, fick vet lite lite nytt, sjukskrivningslängd, 3 veckor, tydligen den muskel och de nerver hästar använder för att skaka bort flugor ( kirurgens beskriving ) är ibland svårläkt, och de skär ju av alla muskler, senor och nerver fram på halsen, jag ska därför hålla huvudet ganska så stilla.. länge.
Natten spenderas på uppvaket för att man ska kunna finnas nära till hands, risk för kraftiga blödningar och/ eller stora mängder vätska, drän i halsen 1-2 dygn, och operationstiden är ca 2,5 timma, eller det är min kirurgs genomsnittstid på detta ingrepp.

Jag var nog för läkarna en rätt smidig patient, eftersom jag har full koll på mycket, som ..låt säga hur man ska duscha innan.. sköterskan började berätta, jag svarade genom att berätta resten, log, tog mina svampar och tackade för mig.. typ. Drygt, nej inte alls, trevlig hela tiden. Kan ju vara det med, och hade förövrigt sällskap av en sådan där riktigt rar äldre dam, vi hade följe runt till våra olika stationer, och hon fick väl tillfälle att slappna av lite, dagens goda gärning.

Hem kom jag till slut, P fick hämta barnen på fsk, och hejsan hoppsan, glömde husnyckeln på jobbet, så han fick två mycket trötta, hungriga och ledsna barn på halsen att försöka underhålla i värmen..
Och barnen ja...

De, mest V, är rena rama helvetet att hantera just nu, hantera är rätt ord, för allt handlar om hur att lösa nästa bråk, utbrott, orkeskrasch, han äter inte, leker inte, orkar inte, ingenting mer än små små korta stunder innan det brakar lös, äter knappt på fsk, vill inte fungera alls ihop med de andra barnen, och att vara 3 år med allt vad det innebär utvecklingsmässigt normalt, och vara hjärtsjuk samtidigt, det är åt helvete, för hela familjen, jag blir arg, han blir argare, J blir arg, vi blir trötta allihop, musten sugs ur oss fullständigt och jag blir enormt frustrerad, för vad sjutton ska jag göra, vi sitter och målar,läser, står still och rullar bollar, pysslar, tittar på film, sitter i sandlådan, går en liten vända runt ladugården, sitter mera, pusslar lite, sjunger lite, och mellan allt, mitt i smeten toppas allt av det ena utbrottet efter det andra, ibland ilska, oftast ledsen..

Jag tar emot alla tips, allt ni kan tänka er, hur jag ska kunna spara på hans resurser utan att frånta honom allt vad barndom heter....

Inga kommentarer: