Som glömmer, som missar, som inte får någonting gjort av det som egentligen skulle behöva göras, vilket faktiskt känns just nu riktigt skönt, jag har hur mycket som helst på min att göra lista, men ska jag vara helt ärlig har jag tagit time out, solen har lyst, barnen har varit glada, lite småsjukt för lillstollan, men pigga, nja, nä.. det blir ju inte sant heller med tanke på hur V mått de sista veckorna, men ändå, vi har mått bra, lekt, picnickat, varit på utflykter och ändå inte gjort mer alls än vi mäktat med.
Mycket händer ändå runt om, läkarintyg som trillar in, remisser, nu senast till sjukgymnasten, det dök då upp till slut, nästa vecka blir det, välbehövligt, ska försöka filma lillfis så förstår ni.
Resursen ringde mig och berättade att de från och med måndag har placerat J på samma avdelning som V, himmel, blev så glad att jag nästan började gråta, kanske känns lite överdrivet, men ni som känner oss, följer oss, vet också vad mycket fler infektioner och jobbigt det har inneburit, för båda barnen men främst för V. Han som dessutom bara blir sämre och sämre i ork och rörelse, förstår inte vad som händer, gör tydligen ingen, som idag, lilstollan och jag spelade boll, hon sprang, siktade, sköt, och hon är grym! Vincent ville haka på, men efter sisådär en halv minut flåsade han så illa att han istället kastade sig på bergsknallen, där satt han och jag fick rulla en boll till honom, och han rullade tillbaka, och lillstollan som sprang runt med annan boll och gav järnet, skillnaden mellan mina barn var enorm, den är enorm, enorm! Och han sitter länge nu, sedan upp en liten vända, flåsar igen och så börjar det om.
Nåja, blir lite samtal under nästa vecka, och jag vet inte riktigt hur vi ska orka med en ny omgång förskola, sjukhus, fläng, stress, men det gör vi ju, har förhoppningsvis laddat batterierna ordentligt det sista.
OCH det absolut viktigaste av allt, inatt är det 2 år sedan jag viskande fräser till P att vattnet gått, som i en dålig film, forsar, ringer förlossningen, skulle ta det lugnt, tur jag inte gjorde det, haha, värre var det med mamma som körde mig in, hon hade inte alltför bråttom, men in kom vi, och ut kom min lilla , envisa, fantastiskt strålande lilla flicka, imorgon är det hennes födelsedag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar