tänkte jag skulle berätta lite om hur det gått med hela snopphistorian, operationen gick ju jättebra, blev den enklaste av 2 olika operationsmetoder vilket innebar kateter bara en vecka i stället för två, redan samma dag som op fick vincent följa med oss till ronald, i rullstol!
dagen efter var det hemgång, läkaren tittade till oss och allt var bra så hem och kämpa för att få rullstol till honom även hemma, detta för att han tycker det är sååå kul, och han sitter ju automatiskt still, men att det kunde vara så fruktansvärt omständigt att få fram kunde jag aldrig anat, på torsdagens morgon fick vi ju iallafall fatt på en.
snacka om fullständig lycka, och på en dag lärde han sig köra själv, kul, men det gäller att hålla sig ur vägen för han visar ingen nåd...
på fredagen var det kallas för kusin sofia som fyllde 15, stora tjejen.., och vi brukar alltid åka en stund innan alla andra kommer, för dit kommer det alltid mycket folk, men vi stannade, vilket för mig är ett stort steg, massa folk på liten yta, och vad som kändes som en miljon barn, och jag kände mig lugn, det var så skönt :)
även jag kommer vidare även om det går sakta, just mycket folk på liten yta har varit skitjobbigt.
på fredagkvällen började det klia rejält på vincent, han tog tag i hela paketet och slet upp och ner, och man såg på hela honom hur extremt obehagligt det var.
dock har det hela tiden gått bra med katetern och påsen, den var han superförjust i, men vi fick ge mer smärtstillande mot slutet av veckan än vad han fått tidigare.
egentligen har det funkat väldigt bra, vincent förvånar mig denna gången med, han har en enorm styrka, och han vet och känner på sig att han måste anpassa sig, att han utan gnäll tittar på sin syster när hon åker kana, och när en hel hög ungar leker runt honom, ja då ber han om lite bilar eller annat och filurar med det...
på måndagen åkte vi ner till gbg igen, bandaget skulle av och kateter ur, gick bra, som vanligt blev allt gjort utan bedövning eller lugnande, alltså var det bara jag som fick ta i bandaget, alltså ta bort det... trodde jag skulle tuppa av, hade jättesvårt ett par timmar att ta in hur det såg ut, var ju helt nytt, och svullet, blått och luktade måttligt fräscht. ghaa
efter hela måndagen i gbg där han fick kissat själv för första gången sedan operation kom vi hem igen, och oj oj oj vad ont han hade när han kissade, han skrek rätt ut, bad oss trycka på blöjan över snoppen, och stora tårar trillade varje gång, för att inte tala om när han fick fjong...
nu har det mesta lagt sig, han har inte ont och jag får utan problem torka runt och hålla rent, han är med och tittar och pekar, mest orolig över såret på magen där katetern satt, men det räcker att tala om att kisseslangen var ju där så tar han det med ro också.
nu är det inte rullstol längre, han får gå men att få en kille på 2,5 år att gå "lagom" mycket, ja visst, lättast i stan..ibland vill han köra stolen ändå, då gör han det en stund, som tur är får han röra sig, men absolut inte grensla nåt, ramla, inget som riskerar att plastiken går sönder, som tur är har han blöja, den dämpar lite, snoppen är ganska liten, och han har ju inga kulor, fast det har han om några månader, om ca 2 månader är det återbesök, då kollar de plastiken, och planerar in nästa ingrepp, skulle de då behöva åtgärda nåt med denna kirurgin så gör de det samtidigt, vilket känns jättebra, en narkos mindre gör inte mig ledsen alls.
det forskas rätt mycket på hurvida många narkosr i tidig ålder påverkar barnen i framtiden, och resultaten pekar mot inlärningssvårigheter, konsentrationssvårigheter mm, men hur det är för oss återstår att se.
ja det var väl det, trotsen växer sig starkare varje dag, han slåss och är ledsen över minsta lilla, så att han inte påverkas alls, nä så är det inte heller, han har sina uttryck, arg ofta, matvägrar- ganska nytt, och som vanligt, han sover skitdålig, så bara för att de går bra, innebär inte smärtfritt :(
jag och putte är trötta och slitna, försöker vara pedagogiska, lugna, sysselsätta och avleda, men ärligt talat så ballar vi båda ur mellan varven, idag har det ändå varit en ok dag, trots handlat på torp... planterat, lekt, åkt kana, jagat julia gangster högt och lågt...
nu sover de, och jag älskar dem mest av allt, trots att jag är helt slutkörd..
imorgon blir det "mimi" för mig och barnen, putte ska bygga....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar