jepp, imorgon är det dags för tagning av kateter och bandaget ska väck..
allt kommer ske utan droger, bedövning el annat, vincent är ju superkänslig mot allt sånt och söva vill de inte göra mer än nödvändigt, så morgondagen blir spännande, typ- jamen visst, slit ut hjärtat ur kroppen på mig, stampa, hoppa, hugg, för mitt mammahjärta orkar precis hur mycket som helst.
och att det ska göras i mitt knä, jag ska behålla lugnet, trösta, roa, utan att min lilla kille känner av det jag egentligen känner.
helvete ska man behöva göra såhär emot sitt barn, man ska inte behöva tvinga sitt barn till smärta, tvinga sitt barn till detta helvete. det är övergrepp, men vad fan ska jag göra, för jag har ingen rätt att inte tillåta det, dessutom ska min kille leva länge än, och då har jag inget val, han måste lappas och lagas, jag, vi, måste finnas där, vi måste hjälpa, och vi måste göra det bästa av eländet. nu hoppas jag verkligen av hela min själ att det kommer lugna ner sig lite efter dessa veckor är över, vet ju att det blir en vända i höst, men snälla, lite lugn sen va!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar