Julen är förbi, granen är nedpackad igen, vardagen närmar sig med stormsteg och livet bara tickar vidare. Det är skönt.
2014 blev ett omtumlande år, en riktigt skumpig avfart på vägen genom livet. Jag vet inte varken om jag kan, bör eller är redo för att sammanfatta året egentligen men reflektion är svårt att undvika.
Jag står stadigt på egna ben och gör något alldeles för mig och mina småtrolls skull, och jag tycker om det. Mycket. För några år sedan trodde jag att aldrig att jag skulle klara av att studera vidare, självförtroendet och insikten var inte bara fel, den var körd i botten. Men jag kan, och jag är mer än kapabel att lyckas med det jag åtar mig. Jag kan ju. Det vet jag, ibland behöver man visst bara bli påmind om det.
Barnen har även dom haft ett omtumlande år med separation och allt vad det inneburit, men dom landar allt mer i tillvaron även dom. Och jag ser dom utvecklas, åt rätt håll. Sjukhusbesöken har inte alls duggat särskilt tätt och samtidigt som det är skrämmande så är det också skönt.
Barnen har större planer för sin mamma än mamman har själv, jag tänker låta livet rulla på och då kommer saker falla på plats.
Vi mår bra nu.
Det där med lycka är intressant. Jag fick frågan för ett tag sedan om jag var lycklig.
Ibland. Ibland är jag lycklig. Men det innebär inte att jag är olycklig däremellan.
Och med handen på hjärtat- vem går runt och är lycklig hela tiden?
Jag blir dock i omgångar glad över att jag inte har en närhet till att vara olycklig. Ledsen, nedstämd och riktigt tung i sinnet en stund här och där kan jag vara men känslan av att vara olycklig som det betyder för mig, det är jag inte.
Så ännu ett löftesbefriat år ligger framför oss, det finns massor av tankar och idéer jag vill verkställa, som jag behöver och småtrollen med, det finns hur många mål och förhoppningar som helst men ju mer tiden går, ju säkrare på att saker faller på plats av sig självt blir jag. Att jag sedan allra helst skulle vilja styra rubbet själv. Ha full kontroll över mig och mitt. Det betyder inte att allt blir dåligt annars, det bara utmanar mig lite. Därför lovar jag ingenting.
På många sätt har året som gått utmanat mig så det borde räcka för tid och evighet. Livet är inte klart med att utmana mig, det är jag övertygad om, men nu är jag redo. Bring it on och jag tänker slå tillbaka med full kraft. Som jag alltid gör, nu gör jag det med tyngd bakom. För även om jag vill pausa mina utmaningar, skrika åt gudarna att lägga av, att hitta någon annan att jävlas med, så vet jag att livet har bara börjat. Så jag garderar upp.
Önskar er alla ett skönt 2015. Önskar mig själv detsamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar