Jag önskar dig livet, glädjen, sorgen, kärleken, möjligheterna, jag önskar dig chansen att utforska världen, att uppleva äkta kärlek, jag vill ge dig redskapen att göra det du önskar, ge dig tiden att finna vad du vill, jag önskar dig äkta lycka, få förunnat, jag önskar dig ingen mer smärta, ångest, eller skräck, inga fler mardrömmar som är verklighet, jag vill att du ska kunna skapa ditt eget öde, mitt hjärta brister när allt för mycket redan är bestämt, när du kryper tätt tätt intill och skakar av mardrömmar hela natten, jag önskar dig fri från allt det onda.
Jag önskar dig livet som det borde vara.
Att alltid kunna gå dina egna vägar, oberoende av någon annan, att du vågar lita till dig själv, följa ditt hjärta, och alltid veta att jag aldrig lämnar din sida.
Älskade lilla pojke, varför blev livet så svårt, så orättvist. Jag vill tro att du inte förstår, att du ännu inte vet, men det gör du, inne i din lilla kropp finns mer erfarenheter, mer insikt, mer förståelse än jag kunnat ana, och en dag kommer du förstå vad allt det betyder. Det krossar mitt hjärta min älskling att du ska behöva se världen med andra ögon, men jag hoppas och vill tro att det slutar bra ändå.
Av hela min själ, hela mitt hjärta, varenda del av mig själv älskar jag dig.
3 kommentarer:
hittade din blogg av en slump och har försökt läsa allt. Men du skriver verkligen långa inlägg- hur orkar du?
Jag undrar lite grann vad som skulle hända om t ex nån annan hade pojken ett tag. Avlastning behöver ju alla-du skulle väl behöva egentid och kanske tid med bara flickan ibland eller. och undrar vad kan hända om han t. ex skulle få en magsjuka eller kräksjuka. vad händer med den lille killen då?
jag förstår att du nog helst vill ha honom inpå dig och varför kan inte försäkringskassan ge dig nån form av ersättning så du får ta hand om honom. Så du slipper söka jobb, som du ju skriver att du gör- det är ju många som får ja vet inte vad det heter? assistenersättning eller så?
kramar till dig och din familj
tack för svaret-
jag kommer att kika in till er genom bloggen då och då-
hoppas på det bästa för pojken. Och det är klart. Det bästa är väl att kunna leva ett "normalt" och "vanligt" liv, så långt det nu är möjligt.. Med arbete och dagis mm. Då får ni ju också lite "egen" tid på det sättet. För det måste man ha. Både föräldrar och barn tror jag..
Lycka till och varma kramar
Skicka en kommentar