en liten sådär

Denna lilla gosse somnade till slut igår kväll i en inte alltför bekväm position, men gott sov han iallafall hela natten.

Dagen igår gick okej, lite bökigt och struligt och småtjafsigt på avdelningen när vi kom, men här är ju mamman som inte ger sig, med den erfarenhet jag har i ryggen är det svårare för vårdpersonalen att köra över mig också.

Pvk sattes mot personalens vilja, de ville minsann vänta tills innan op idag, när han var svältande och sannolikt inte på bästa humör, utan möjlighet att muta med godsaker, vilket är ett måste då han inte kan varken emlas, eller få lugnande..

Nu kom den på plats lätt som en plätt, ett litet sekundlångt aj, inget mer..

Imorse blev vi väckta av ssk, haha, en av tidigare från 323:an, jobbar för bemanningen nu så roterar, hon tyckte det var dags för oss att gå uåå innan ronden kikande förbi, vad klockan stog på ? 08.00 !!

Sov alltså i hela 8 timmar inatt, i samma mjuka, sköna rymliga säng som Vincent..

Nu är han iaf på operation, kom upp kl 13.30 ca, och för en timme sedan ringde dr G för att tala om att det drar ut på tiden, de ligger visst väldigt väl gömda :-(

Julia och Putte kom idag, behövdes, och det behövdes även för att få mig att inse att idag försvinner alla måsten som kan vänta lite till, och familjen blev det, smart va!?

Nu har de åkt hem, jag sitter och väntar i tystnaden, gjort några vändor i trapphuset för att röra lite på mig, sedan blir det väl inte mer än lunk med Vincent i vagnen..

B.S har jag pratat med idag med, lite framåt där med, men inget klart än... ger mig här, återkommer med hur allt gått senare, men huvudet är tomt nu, och ahhh.. nej, vi säger väl så då..