Mmmm... funderar ju en del på den, den där döden som såsmåningom drabbar oss alla.
Ibland tror jag, tror, det hade kunnat vara enklare om jag var troende, om jag kunde se något mer efter detta än förruttnelse långt ner under mark.
Att det istället var något ljust, varmt, mjukt och omhändertagande.
Det tror jag inte.
Men jag undrar varje dag om detta blir dagen Vincent kommer dö, eller om det väntar lite till, jag tänker inte att han kommer leva ett fullt liv, bli gammal och gaggig och ta upp hela gången i mataffären och suckande ungdomar som knör sig förbi, jag ser en liten vit kista med vackra blommor i all världens färger.
Det närmar sig operation igen, inte hjärtat, denna gången är det "bara" testiklrana som ska få sig en omgång, operationen i sig är inte särskilt komplicerad, även om V ställer till det lite för kirurgen som egentligen gör operationen i två steg men det vill hon inte med V med tanke på alla hans tidigare narkoser, och där är det igen, narkos..
Narkos är riktigt genomjävlaapskitläskigt, otäckt alltså.. riktigt..
Hjärnan tar stryk av narkos, inget nytt, inget hymlande kring det, men hur mycket är svårare..
Narkosen kan ge fruktansvärda skador, och ja, man kan dö.
Det blir nionde narkosen under kirurgisk ingrepp, sedan har han fått narkosmedel i mindre mängder mycket mer än så..
Är detta gången det går åt helvete? Eller hur många chanser får en och samma person? Riskerna, statistiken, den ser inte så skrämmande ut på papper, men just ja, nionde narkosen...
Vi får se, jag tar inte ut någonting alls i förskott, inte mer än döden....
Idag var det förskola igen, kul att komma dit och hämta och magsjuka står stort på ytterdörren.. what!!?? men det var ett av de större barnen som tyckte om att kludda upp skyltar av alla de slag...
Julia fick vara på Vincents sida idag.. såpass lite barn, 9 på hela förskolan, och hon älskade det, och hade visst god effekt på sin brorsa med.. han åt bättre när hon var med, och var visst lite trevligare med!!??????
Jaha...
Nu saknas då bara en öppning för henne där eftersom pedagogerna tyckte det skulle funka kanon, Julia har ju koll på det här...
Hade varit kanon.. och en hel del mindre bakterier..
nå, imorgon är det som vanligt igen.. bläää
Snackade en del med resursen, hon tyckte väl som jag att en operation med isolering en dryg vecka innan, och hela baletten är pricken över i:et för att komma in i vettiga rutiner..
Våren ser ljus ut.. ni hör va!?
Ja, jag är tillbaka, fullt ut! Lika underbart sursunkig som vanligt, mest just nu för att sockret och fettet är slut.. jag vill ha jul igen.. nej, inte alls, men sockerberoende kommer fasiken fort..
Så jag hittade tillbaka till mig själv extra snabbt!!
God fortsättning - the bitch is back
med många upprörande ämnen att diskutera under kommande år.
Kanske jag skulle satsa på att enbart provocera.. eller så skiter jag i det med och skriver vad som faller mig in, det är ju vad jag gjort hittills så jag håller fast vid det, lagom provokation, gnäll, rädsla, glädje, hus, ungar , död, sjukhus... och en o annan glad rolig grej kanske ;-)))
1 kommentar:
Usch vad jobbigt det var och läsa om just döden. För mig existerar inte dom tankarna och allt blir så fel när man läser detta. Hur klarar man av en vardag med ett sådant stort frågetecken? Jag skulle vara livrädd! Både du och Putte är otroligt starka och jag hoppas och ber för Vincent när operationen väl kommer att han klarar även den. Jag hoppas vi kan klämma in och ses i helgen.. Kram
Skicka en kommentar