konsistens

Mina tankar inför varje måltid kretsar just nu och sedan ett tag tillbaka väldigt mycket kring matens konsistens.
Vincent har egentligen aldrig strulat med maten, han har ätit allt, gärna och mycket, han har aldrig haft problem med kräkningar, inte behövts sondas särskilt mycket som bebis, han har bara ibland, som ett tecken när något hjärtmässigt är på väg att försämras, då har det tagit imot lite, vi har fått truga lite, locka, leka, och mellan varven har vi varit extra tacksamma över vällingen.

För ett par månader sedan, har ju ingen vidare koll egentligen på tiden längre, men 2-3 månader sedan i samma veva som vi allt tydligare började fundera på om han verkligen var okej kom matstrulet,
det kom krypande, sakta.
Började med att inte äta upp de redan små portionerna jag la upp.., nästa steg var att bara äta en liten del av det jag la upp, och samtidigt börja äta sin välling med stor tveksamhet.. okej tänkte jag, kanske dags återigen att pröva plocka bort den...  trodde jag.
Han äter inte mer mat för det, han gillar inte att äta, han har alltid gjort det, men nu gillar han inte stunden vid matbordet, han har alltid velat sitta med även om han själv är klar, han går dit och sätter sig eller till kylen och talar om att han minsann är hungrig.
Det är som bortblåst.

Morgonvällingen rök också en period, tills jag insåg att då åt han om möjligt än mindre frukost senare, så nu efter infektioner och allt som varit runt oss ser en matdag ut ungefär såhär :

morgonvälling direkt barnen gått upp, liten flaska han äter ca 150 ml
2-2,5 timme senare frukost för då brukar han tycka det är dags, eller att lillasyster ska äta snarare, lite fil eller yogurt ca 0,5 -1 dl går ner, ett par bett på en smörmacka och lite mjölk..
lunch - helst ingenting, han brukar smaka för att spotta ut direkt. och avslutar med ett rungande " blääää"
han brukar dricka lite mellan varven, helst vatten, ibland mjölk, men jag begränsar mängden för att han inte ska bli mätt av det..
mellis - här brukar jag styra in frukt eller smootie, numera smakar han kanske men oftast "bläää"
middag - väldigt olika, ibland äter han en okej portion, vilket är lite, men ändå bättre än inget, och nästa dag blir det samma grej som på lunchen..
dagen avslutas med en stor flaska välling, 210 ml... och den äter han numer sällan upp, tidigare åt han 260 utan att blinka vid samtliga välling "mål" OCH mat...
Och så vakar han ju nattetid och vill ha vällingen igen, det får han, delvis beror det på att han fortfarande får vätskedrivande på kvällen och kissar ur sig mycket, så om inte annat måste vi byta på honom, vi har försökt att ersätta med vatten för att iaf släcka törsten, men det leder till utbrott som varar tills vi ger efter vare sig det är 10 minuter eller 2 timmar. Och med tanke på 8 kvadrat sovrum till oss alla 4 är det inte aktuellt att låta honom hållas, för då har vi 2 små som inte sover, vi har försökt få läkaren att plocka kvällsdosen, det ville han inte, men vi kunde iaf tidigarelägga den så nu får han vid kl 17 så hinner han kissa ur sig innan natten, men beteendet är så invant att han fortfarande vaknar.. just den biten kanske vi får ge lite tid.

JO, konsistens då, jag tror att till största delen beror hans ätovilja på att det krävs en stor dos balans i konsistensen på maten. Lite krisp, lite mjukt, lite lagom allt... eller som idag, plättar på menyn, minsta lilla en bit som han fick i munnen var yttepytte för mjuk så åkte den ut med ett "blääääää", samma sak om han råkade få en kantbit som var lite frasig... så de bitarna som var alldeles enligt honom perfekta kunde slinka ner , förutsatt att de hade den, enligt honom, perfekta mängden sylt på, den mängden var olika från gång till gång och var han inte nöjd.. " bläää, ussssch sylt"
Han gillar grönsaker och frukt, men inte tex morötter, de är för hårda, men inte heller frukt som är för mjuk, typ söt god mogen ananas som han tidigare haft som favorit..
lagom krispigt men inte hårt..
Så är det med ALL mat nu, och det går inte i förväg riktigt veta vad som kan tänkas vara rätt konsistens för dagen, alltså - varsågod och ät vad som står på bordet. Jag trixar med maten, gör det där lilla extra som jag vet kan locka honom, men jag vägrar gå hela vägen, stå och göra specialkost åt någon som inte är allergisk, som bara gillar olika olika dagar.
Men problemet kvarstår, vi har hamnat i karusell matproblematik.. och denna gången behöver vi hjälp att hitta lösningar för allt som tidigare fungerat är inte längre aktuellt.

På detta följer en 3 års trots som är minst sagt välutvecklad, men nästan bara vid matbordet, han ska inte sitta, han ska inte delta, han springer runt, försöker blidka oss med pussar och kramar, om han pussar tillräckligt mycket kommer han ju undan tycks han tro, eller kommer undan är fel ord, men vi har bestämt att även om han inte äter ska han sitta med vid bordet och delta i stunden vi sitter samlade, han måste inte sitta jättelänge om vi är riktigt sega, men han ska inte springa runt och terrorisera oss andra, främst sin syster heller. Och då brukar ju också den där lilla köttbiten, eller makaronen slinka ner. Vi har testat beprövade metoder - att bygga, leka, fantisera kring maten.. funkar inte
vi prövade ställa krav, att han iaf ska smaka en liten liten bit .. funkar bäst hittills eftersom han då ibland upptäcker att det var ju gott.
Men jag har slut på egna tankar, och jag har alldeles för kasst tålamod för att brottas med trots och dåligt uppförande, och när jag vet att det grundar sig i maten vill jag heller inte pressa för mycket eftersom jag inte vill se maten som ett tvång... och så går det runt.

Jag vet att det är supervanligt med matproblematik i alla dess former bland hjärtebarnen, och andra.. men vi har varit nästan lite oförskämt befriade från det att jag inte riktigt velat inse vart det barkar.. och jag tillhör ju som de flesta som läser här, gruppen som inte vill proppa i min son massa syntetisk dynga, vilket majoriteten av näringstillskott ändå innehåller enligt mig ( och innehållsdeklarationerna ). Jag har trots allt bestämt att nästa vecka eller i samband med extrainsatta ultraljudet den 2:e nov boka in dietisten så jag iaf kan få lite handfasta råd på hur jag ska gå till väga rent pedagogiskt, jag har tillräckligt med näringsknep, men jag saknar .... redskap för hur att hantera situationen.

Så då var vi där då... och jag kan inte annat än att faktiskt känna mig besviken, eftersom det fungerat helt okej och ofta bättre än så i 2,5 år, vaför inte längre? Hade vi kunnat göra något annorlunda, är det bara tillfälligt, även om 2-3 månader är en lite lång tillfällighet?, är det hjärtrelaterat? och hur länge kan han gå på små resurser innan jag måste ge vika för tillsatser?  
Ett litet tillägg är ju att det inte fungerat bättre på förskolan... snarare tvärtom. Nytt iofs, kanske tar sig med lite fler gemensamma måltider i bagaget!?