Idag blev det barnmottagningen tidig morgon, ett gäng prover, dock hade inget mer blod kommit i kisset - bra.
Odlingen från igår fick vi svar på med till slut, men det visar att det finns en liten, liten höjning av e-coli, alltså UVI.. men inte riktigt tillräckligt för att säkert kunna fastslå en diagnos, och med tanke på hans allmäntillstånd som, även om det är kass, så är det inte "infektionskass".. kan det vara lite vad som helst, men de satte in antibiotika 7 dagar, kontrollodling nästa vecka och hålla oss från förskolan tills Gbg gjort sin utredning av honom med..
så jag känner mig inte särskilt mycket klokare idag.
Barnen var helt fantastiskt samarbetsvilliga idag, inget tjafs eller bråk, frukost fick vi köpt på sjukan med, risifrutti och festis, haälsokost kallas det har jga hört :-(
Skit samma, för han åt knappt en halv , utan sylten dock , men jag tackar för det lilla!
Totalt på dagen har det varit katastrof i matsynpunkt, totlat blev det 260 ml välling och lite oboy och en droppe festis.. ja risifruttin då.. bläääää - hör jag dagarna i ända.
Men nu tänker jag berätta lite om min lillstolla, den lilla tjejen som far med överallt, idag tröttnade hon lite på att inte vara delaktig när doktorn kom för att titta på Vincent, så hon hoppar då helt enkelt upp på britsen och talar om att hon minsann med ska undersökas, efter lite påtryckning från mig fattade läkaren att det kanske hon kunde avsätta en minut åt, och då var Julias glädje stor..
Och det är väl inte så konstigt, hela tiden handlar det om honom och han står i centrum, klart hon ska få sitt. Jag skulle så klart helst se att mina barn slapp hela grejen, men nu är det inte så, då ska iallafall båda känna sig delaktiga, och får Vincent plåster, då säger Julia till, för det ska banne mig hon med ha! Helt rätt, och nu har personalen på BM fattat att får storebror kolla presentlådan ska hon det med.
Det är jobbigt nu, ska inte säga annat, just att det inte tycks finnas ett enda klart svar på någonting, inte ens en jäkla urinvägsinfektion kan vara absolut och så är det bra med det..
Fick en kommentar om att jag letar fel och är lite hypokondrisk.. jag blev faktiskt förbannad.
För såhär ser jag det, jag letar inte fel, jag tar däremot de "fel" som uppstår på största allvar och när något nu inte stämmer då har jag en tendens att utgå från det värsta.
Det kanske är onödigt, stressa upp sig i onödan, men jag känner som så att jag hellre utgår från det och isället blir lättad senare.
Jag var 5 dagar när jag drabbades av bakteriell hjärnhinneinflammation och låg länge på sjukhus, jag har inte varit mycket allvarligt sjuk, inte heller allvarligt skadad annars, men de senaste åren, sedan Vincent föddes är det ändå som så att de sjukdomar som drabbat min familj inte varit något man kan strunta i, dels Vincent.....dels min mormor som snabbt drabbades av en rad hjärtproblem,
dels att jag i månader får höra om att jag har slappa muskler när mina enorma smärtor visar sig vara en proppad gallblåsa, Julia börjar dricka hejdlöst, och då utreds hon för en sjukdom som oftast kommer från att antingen sitter det en tumör i hypofysen eller så har hennes hjärna drabbats av syrebrist, nu visade det sig inte vara något alls, därefter misstänker läkarna efter många turer att jag kan ha lymfcancer, som visar sig vara en helt ofarlig cysta, nu sedan lång tid spökar det med Vincents välmående och ingen kan ge oss svar på varför eller vad. Alltså kommer jag fortsätta ifrågasätta och kräva fullständiga undersökningar, och högst sannolikt kommer jag vara fortsatt nojjig NÄR vi nu blir sjuka.
Nästa person som talar om för mig att jag överdriver bör inte infinna sig inom käftsmällsräckhåll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar