I morse fick jag ett samtal från kontakt ssk, hon undrade så varför, eller snarare informerade om att det måste blivit fel, vårat ultraljud idag.. "vasadusadu.. nä, jo, vi ska visst komma idag", och fick förklarat att det är ett extra ultra och det hade visst helt missats att informeras om det, nåja, då var det heller inget mer med det, bara att komma..
Så iväg, med stor klump i magen, fick sällskap av Tina med, perfekt, sällskap åt mig, barnvakt åt Julia ;-)
Så pox, 96 - helt ok, blodtryck arm och ben - bra, vikt 18,2kg, längd 99,5 cm, så långt bara fint, crp - under 5, bra det med.. eller nja, man skulle ju kunna se det som så att då hade vi iaf vetat vad som kunde varit orsaken till hans försämring..
In på ultra, och efter en stunds tittande tyckte dr T det var läge att ringa dr L, eftersom maskinen är typ 800 år och den enda som ser ordentligt på den är dr L, den dr T brukar vilja använda var ockuperad hela dagen, så dr L kom med, och de tittade, klurade, pratade, även med mig, vilket jag uppskattar hos de två, de talar aldrig över huvudet på mig, de vet att jag kan min son, de vet också att jag hanterar det bra, de vet att jag vet vilka komplikationer han har, och de inte bara pratar med mig, de bollar med mig, låter mig vara delaktig, tack för det!
resultatet då?, jo, det som kunde konstateras var att det inte fanns en ökad hastighet i aortabågen, alltså inte en förträgning där, det var heller ingen förändring i hans klaffläckage, det har han haft sedan efter op 1, och alltid en 1:a på en fyrgradig skala, så även idag, TCPC tunneln hade fritt flöde, alltså okej även den, det som inte kunde ses var lungartären, stentet han har där, och då han syresätter sig som han ska, borde, notera borde, det inte vara en förträgning där heller, så efter mycket fram och tillbaka, för de invände inte när jag sa att något inte stämmer, utan de tror, notera tror, att det antingen är lungartären, eller astman, så vi börjar nu med att maxa hans inhalationer, dubbel dos morgon kväll, och dessutom airomir 3-4 gånger om dagen även om den egentligen är en behovsmedicin, för att helt enkelt ta reda på om det blir bättre, skulle han inte bli bättre eller tom sämre ska jag ringa in och så får de gå, vidare i sina undersökningar, och ev begära en gamma undersökning av lungartärerna eller nåt, just nu känner jag mig rätt lättad över att iaf aortabågen ser fin ut, iaf för nu, att det troligtvis inte sitter i hjärtat, utan isåfall lungorna, eller det är ju lungorna på ett sätt eller annat, astman går ju dit med liksom.. fast jag gillar inte att inte veta klart vad som är fel, för det leder bara till ännu mer funderingar.
att jaga svar men inga få tar ut sin rätt, hela kroppen töms på varenda droppe energi, och jag är trött.
Jag är trött på att alltid undra, vad är fel, vad blir det nästa gång, NÄR blir nästa gång, hur mkt påverkas han egentligen av allt det här, psykiskt med, märker han att han inte orkar, klart han märker, men han kan inte hantera det.
Det går runt, runt, runt... och jag vill bara stanna upp, om så bara för en stund och ladda om, hinna ladda upp igen, för när det bara snurrar hinnar jag inte med mig själv, jag tappar bort hela mig, och jag blir en sämre mamma med, trött, tålamodet sjunker, jag hittar liksom ingen källa att ta ur, klart det alltid finns de stunder som barnen fyller upp litegrann, men jag är så dränerad att jag måste få ladda fullt. Jag är innerligt tacksam för mina små, men jag , JAG, behöver få vara bortkopplad bara en liten stund. För jag måste orka ta tag igen, fortsätta, hitta en vardag som fungerar, men jag måste ha kraft att göra det med. Idag är jag trött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar