ja, för idag var det då dags för pk igen, vilket inte är några problem, det blev det därimot senare på dagen när jag ska ha ordination på waranet. vår läkare hade informerat mig om att han var ledig idag, brukar inte vara några problem eftersom han har en annan läkare som täcker upp hans patienter och som vi haft kontakt med flera gånger...
så jag ringer in till bum, jaha, då kan sköterskan inte nå honom, inte heller den andre som kan detta, hon ber om mitt nummer så en läkare kan ringa upp senare.. jaja, tänker då att det blir väl iallafall någon som vet hur det funkar och tänker att nu vet jag ju hans värde och skulle själv vid det här laget kunna avgöra vilken dos han ska ha...
en stund senare ringer det och samtalet går ungefär såhär:
läkaren -" jaha, ni skulle tydligen ha någon ordination? eller?"
jag- "jaa, det ska jag"
läkaren -"hmmm, ja han ligger ju bra, sååå"
jag - "så vaddå? ska jag fortsätta på den ordinationen han har?"
läkaren - "jaaa, det skulle du ju kunna till nästa kontroll...."( här suckas det och bläddras i papper en stund)
jag -"jaha, så när ska han ta pk igen då?, han har ju bara waranet feb ut! "
läkaren- "hmm, tja, hmm någon gång nästa vecka kanske? "
jag - " ja visst! ( börjar surna till ) början, slutet av veckan? "
läkaren - " jaa du, ta någon dag. "
jag - " ok, tack hej då!" och lägger på
och anledningen till att jag surnar till är enkel, vad skulle jag gjort om jag inte varit med ett par omgångar tidigare? och det är inte mitt jobb att ordinera medicin till min son även om jag vet ungefär hur han reagerar och vilka doser han ska ha... tänk om jag varit ny på det här, med kanske en liten bäbis, inte lärt mig systemet och vilka knappar man ska trycka på för att få den informationen och vården man ska ha!
forfarande varit i chocktillstånd, det ska bara funka! då ska man inte behöva gissa! men det är här bristerna märks, en jourläkare som är allmänläkare är inte vad man behöver, man ska ha tillgång till läkare med rätt kompetens när man har barn som är så sjuka som våra faktiskt är. har gått rätt hårt åt vården det sista, men det är faktiskt så att lika bra som specialisterna är, lika jävla illa kan det bli när ( inte om) man möter de som faktiskt inte ens vet vad ens barns diagnos betyder... och om jag som förälder måste tala om hur mitt barns hjärta ser ut, ska fungera, vilka undersökningar som ska göras, vilka värden som är ok- hur ska jag då veta att läkaren framför mig vet vad den sysslar med?
grrrrrrrrr
som tur är kan jag ta upp detta med vincents läkare när han är tillbaka och han kommer troligen tala om vilka läkare som får ge ordination till vincent, vet att han gjorde det förra gången vi hade waranet.
jo, dessutom fick vi klara besked om vad som gäller om vincent behöver sövas sist vi var på ul, och oavsett vad det gäller, brutna ben... vad som, så är det bara gbg som får söva honom, känns bra att ha hans ord på det och att kunna hänvisa till honom. han är toppen, och trots mina hårda ord så är det oftast bra, men kanske just för att jag är stenhård i mina krav. men trots att vi kräver både ditt och datt på besöken som tex att de spritar allt de ska använda på vincent, tom blodtrycksmanchetten, så är vi ganska omtyckta bland sköterskorna, för jag är inte otrevlig.
3 kommentarer:
Det är sjukt att man själv ska behöva ha koll på allt. När vi var på barnakuten på östra fick jag berätta vad Luas hjärtfel var och varför hon låg så lågt i pox. Tycker att sjuksköterskor ska veta vad hjärtats delar heter på latin.
Ännu värre när läkare inte har koll.
Tycker att det är så bra att du tar upp dom här problemen i vården. För dom finns och vilka har vi att tacka för det? Jo politikerna! Vem är det som väljer dem? Jo, vi, du och jag. Alla kan göra nåt för att förändra detta, tyvärr har vi det inte så stor makt som vi önskar.
Sedan har vi ju hjärt och lungfonden...
Du kämpar på bra!
kram
Haha ja du Therese vad ska man säga, man är inte bara mamma utan man blir primär vårdare. Jag har suttit hos en jourläkare och förklarat varför vi inte vill ha vissa smärtstillande utskrivet eller att han behöver kolla så medicinen fungerar med waranet. Inte bara en gång utan många gånger som man fått förklara. När vi var inne på akuten med henne så var det knappt någon som vågade ta i henne utan man väntade tills en barnläkare kom som fick berätta vad de skulle göra, inte för att hon kunde mer om waran men iaf.
Har jag sedan berättat min favorithistoria?
Var inne med Prinsessan på barn, hade en jättetrevlig läkare på fm. Prinsessan hade haft svårt att andas och var riktigt dålig så hon hade fått inhalera. Efter lunch ska vi få gå hem så då kommer en annan läkare, gissningsvis har han inte hunnit läsa Prinsessans journal (kanske såg han bara högen med papper lika tjock som lagboken) - men han ska lyssna på henne för att se att pipet i bröstet givit med sig.
Där och då vitnar läkaren och jag inser att han har hört hennes blåsljud och nu funderar fram och tillbaka på hur han ska leverera den nyheten. Fast jag är lite elak så låter honom brottas med det. Till slut säger han något i stil med:"Ehm jag gissar att ni är medvetna om att hon har ett litet blåsljud".
Litet blåsljud är liksom inte rätt beskrivning på ljudet och med klaffen på det så _låter_ det. Jag log bara lite mot honom och förklarade att jo vi var medvetna om att det lät om henne och drog upp tröjan och visade honom. ;0)
Skönt att ni snart är klara med waranet iaf :0) Du får gärna hojta annars om det är något som är avigt med det, vi har ju hållt på ett tag...
Skicka en kommentar