Den är så enkel att förtränga men nu närmar det sig med stormsteg. Veckan som kommer innebär en massa samtal och mailande inför hösten och inför lite nya val.
Hade ett fantastiskt bra vårdbidragsmöte när det var där jag fick en del tips som jag ska ta itu med. Kräver dock läkarintyg, och hey semestertider- lycka till. Så nu får det bli att styra upp igen. Min kära lilla, skitsnygga, grymma bil ska få bli utbytt. Lite bearbetning inför det..ja ja bara en bil men den är liksom awesome. Förutom lilla detaljen att det är ett rent helvete att få in rullstolen. Enligt försäkringskassan är jag berättigad bilstöd så ja, dags att skaffa en bil efter behov. Går ju ifrån mitt 20 snart så varför inte plocka lite extra vuxenpoäng..
Förvånas av den där skillnaden mellan olika handläggare, de som gör vad de måste och inte ett uns mer, och de som faktiskt går in för att hjälpa. Handlar om långt mycket mer än det ovan utan istället om viljan att informera om, och göra det som faktiskt är det bra för den i behov. Att se och förstå behoven. Att informera om det man själv inte vet något om. För det är sanningen. Man vet ingenting och ytterst få professioner vars uppgift är att hjälpa informerar om helheten. För varje år framkommer nytt att förhålla sig till, men det sker nästan alltid genom delad kunskap från andra föräldrar.
Från dag ett tills idag har det varit så alltid, oavsett vad det gäller. Vill man veta något, förstå något, tillgodose barnets behov- ja då är det upp till en själv att lusläsa allt, rådfråga i alla tänkbara forum, men de som borde sitta på svaren gör det däremot sällan.
Nåja, man vänjer sig. Lär sig vilka vägar man ska gå. Men det tar förbannat mycket energi från det som borde ligga i fokus. Jag antar det är varför jag förvånats så de senaste året med skola, andra handläggare och instanser. För när det sen helt plötsligt fungerar och man får rätt information, rätt hjälp osv, då vågar manknappt lita på det. Frågorna man ställer på diverse forum handlar istället om huruvida detta kan stämma, kan det vara såhär bra, såhär enkelt? Finns det inga hakar..inga käppar som ska in i hjulen? Men vet ni- ibland så fungerar systemet.
Det är en rätt häftig upplevelse när man spenderat år med att slåss mot det.
Och det är då det är enkelt att glömma bort att ge credd. För väldigt sällan är det illvilja. Utan systemfel och okunskap. På en nivå långt bortom vad man på individuell nivå kan påverka.
Förutom alla bestyr kring barnen och hösten som närmar sig så åkte jag dit på en liten skitdel av sista tentan, mina krav på mig själv innebär att jag är allt utom imponerad av den missen, men det betyder att från nu och ett par veckor så är det bara till att mata in teorier kring organisationsförändring. Kanske behöver jag lite press på mig själv just nu ändå då disciplinen är fullständigt katastrofal. Oavsett vad det handlar om.
Men då jag är en prokrastineringens mästare låter jag böckerna glo på mig lite till.
Idag dök solen upp och efter en skitnatt med astma så ska den njutas av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar