sömn

Det är inte bara den där lilla filuren till skteonge som har det lite knöligt med sömnen. Mellan varven fungerar den inte för mig heller. Nattmänniskan i mig är stark men den rimmar illa med tidiga mornar och få totala timmar sömn. Att sova sisådär 5-6 timmar per natt fungerar korta perioder, men inte månader och inte år. Undantagen är få, och de mornar jag haft sömntutor som sovit länge vaknar jag iallafall efter mina 6 timmar, Jaha utvilad då eller... knappast va
Men kroppen är van, den larmar, den protesterar, någonting är fel- du sover över!!
Jag tycker kroppen kan ta och hålla lite käften ibland. Om nu dom där två små trollungarna behagar sova, då behöver den liksom inte larma. Det är inte schysst. Hmm så somna tidigare då- ändra rutinerna. Jorå det är väl testat även det, att ha hemmet klart innan barnen somnar, pluggat det jag åtminstone måste även om mer alltid finns, förberett morgondagens kläder och frukost för små, även om allt är klart för mig att bara varva ner och sen slumra så tar det stopp. Tvingar ögonen att sluta sig med hjälp av candy crush ( beroendeframkallande skitspel förövrigt och jag borde skämmas över vilken bana jag är på) men trots att dom sluter sig släpper inte kroppen greppet. Svettas, hjärtklappning, hela kroppen larmar.
Men så hände det...att en dag, en sen kväll, då glömde kroppen larma, eller knappen var trasig eller snarare kanske bara kroppen lite lätt överansträngd och jag somnade, stensov, vaknade 10 timmar senare mer kissnödig än jag trodde var möjligt och med gårdagens kläder ännu på kravlade jag mig upp. Och sedan dess har jag varit trött. Konstant jäkla trött.
Jag orkar dagarna, jag tränar och stökar med alla rutiner men jag är trött, sådär in i själen helt slut, och jag kan sitta mitt under en föreläsning och tänka på hur skönt det ska bli att somna.
Vad fan- det var faktiskt enklare att gå på reservenergin än det här.
Jag har inte tid att sova- och där besvarade jag förmodligen varför jag inte heller kunnat sova innan, jag har inte gett mig tid, tid och ro att sova. Men jag har inte mer tid nu...
Så dagar när barnen är på förskolan och varken skola, gym, kommuner, vården eller andra kuliga instanser och måsten ropar på mig så sneglar jag hela tiden mot sängen...bara en liten liten stund..
Varje gång låter jag bli...för jag tror att jag skulle kunna sova runt nu, ett dygn eller två skulle inte vara några problem. Och förskolan vill gärna att barnen blir hämtade ;)

Fantiserar om en mjuk säng, fluffigt luftigt täcke med den perfekta kudden, ett rum som håller sisådär 30 grader där vill jag bli lämnad ifred. Sova och sova och sova tills jag är så trött på att sova så jag kan återgå till inte sova igen.

Det vore fan najs- sen kan jag ta itu med knepiga lärare, ostrukturerade tankar, studiedisciplin, utredningar, förskolor, skolor, städning och annat skojigt igen.

Jag undrar ibland om det allra farligaste man kan göra är att låta kropp och knopp på riktigt känna efter- för när den kommer på vad som faktiskt behövs går det inte att blunda för det längre.
Det är visserligen också då man, jag, prioriterar. Vilka, få!!!!, källor ska jag lägga min energi på, och varifrån ska jag få ny energi, och kanske viktigast av allt- vad stjäl energi från mig...
Att göra den tankeprocessen och sedan verkställa är befriande, skrämmande, uppiggande och framförallt sunt.
Enkelt? Inte det minsta. Men i mina fantasier om sömn slår lite smarta tankar trots allt igenom ibland och att kräva självstyre över min egen energi var fan inte dumt alls.
Nåja- jag har en lite pott över för alla som alltid finns med och stjäl lite extra, jag slängde ner en, om än liten, portion till allt det där utöver det normala,  ...samtidigt finns  fsk, skola, vård koordinator faktiskt med i beräkningen och kan min lilla resursplan kring min egen energi hålla hyfsat så går det nog ett varv till.

Men helvete vad skönt det vore att sova!!