När allt som pågår, och det är så vansinnigt mycket just nu, så vill jag bara dra i nödbromsen. Stanna det här skenande lokomotivet, kliva av en stund och sträcka på benen innan jag tuffar vidare, då helst i ett behagligare tempo så jag hinner njuta av resan med.
Jag får påminna mig själv om just det där, att stanna upp, njuta av stunden och öppna ögonen.
Att sitta med mina små på varsitt knä på balkongen i kvällssolen och tillsammans sjunga, eller bara prata om dagen som gått, eller morgondagen vi har framför oss- det är värt mer än allt.
Och jag behöver påminna mig ibland om vad vacker den mjukheten är.
När allt slår, går emot och känns tungt- då är det dom stunderna som ger mig den där lilla extra energin. Som gör att jag vill ge allt.
Just där, när tåget verkligen skenar och eldas på allt häftigare för varje dag som går, då är största rädslan vad som händer långt där framme vid kröken om jag inte lyckas sakta in...

Fast det gör jag ju...även om jag så själv får leka Hulken, Bamse, Pippi, Stålmannen och ett gäng andra starka filurer på en och samma gång och får ta i för full styrka för att bromsa upp så vi tar oss genom kröken helskinnade så nog banne mig gör jag det.

Och varje gång andas jag ut lite, en stund, tills nästa lass med bränsle kommer och någon eller något nytt promt gasar på igen- det är då jag alltid hoppas på långa raksträckor !
Det är liksom inte helt utan oro inför bortplockad resurs, utredning, studier och annat...

Men- mest av allt så njuter vi av sommaren, och sommar kan man inte säga annat än att det är. Även om jag i skrivande stund sitter och lyssnar på åskmullret utanför och sakta andas in den lätta luften efter ett sommarskyfalls ljuvliga smattrande.
Vi spenderar dagarna på stranden, nej fel, på stränderna. En hel hög med favoriter har vi fått och med badringarna på så är lyckan total..
Om ett par veckor åker vi till Karlskrona på liten semester och hoppas innerligt soltimmarna inte minskar då.
Det blir Dragsö, fina vänner, mängder med bad och förhoppningsvis oförskämt mycket god glass på café Gelato.
Med andra ord ett helt jäkla Mount Everest som bromskloss för mitt skenande tåg att försöka ta sig igenom.