I tisdags var det då ändå dags för ögonmottagningen att få sitt första av vad som kommer bli regenbundna besök av oss, en mottagning där allt tycktes bara fungera, alla de där små detaljer jag stör mig på på andra ställen, som sönderstressade sköterskor som inte pratar till barnet utan föräldern och ibland inte ens det, slarv med hygienen och ett rörigt och inte alls informativt arbetssätt, istället möttes jag av att alla var mycket noga med hygienen, och strukturerat och metodiskt arbetssätt, tydliga rutiner och ödmjuk personal med en mycket behaglig attityd mot både barn och föräldrar.
Började med diverse undersökningar av ssk, och sedan ögondroppar och lek en stund i väntan på läkaren, sedan ytterliggare undersökningar, allt väldigt lugnt och ödmjukt, Vincent var i centrum och det fick gå i hans takt, var det något moment han inte hade tålamod med fanns alternativ och barnen pep inte en enda gång, inte ett kinkande. Julia inkluderat som annars inte är så road av att vara med brorsan på sjukhuset.
Och vad gäller henne blev jag också skönt imponerad av den självklarhet som var när läkaren säger att pga Vincents kraftiga synnedsättning kommer Julia per automatik kallas dit och kollas upp hon med, och " för att underlätta för dig tar vi hans återbesök samtidigt så slipper du flänga ".. däreftertar han en snabbkik och kan åtminstone på rak arm säga att hon om något är knas, så har hon inte något kraftigt synfel, sedan sträcker han fram spriten och alla spritar sig en gång till innan det ska börja pillas bland testglasögonen..!!
Ett ganska stort undersökningsrum, från stolen i hörnet där V satt var det ca 4,5 meter diagonalt till en skärm på väggen på andra sidan, där läkaren klickar upp en bild på en clown, bara huvudet på clownen, och vid det här laget har jag redan förstått att synen är dålig, inte bara lite halvdan utan dålig, läkaren frågan om han kan se clownens näsa, och skrutten skruvar besvärat på sig, han kan ju inte det, inget mer tjat om det utan då kommer testglasögonen - lite skeptisk till att få dom på sig, men läkaren sätter lungt dom tillrätta, varpå mitt hjärta skiner upp, det finns inte ord som kan beskriva den omvälvande upplevelse han måste haft och som strålade från hela honom, han kikar runt, kikar mot clownen ....vänder sig överlycklig mot mig " mamma.....jag kan se clownen nu"
Jag har sedan Vincent var bebis inte gråtit hos läkarna mer än ytterst sällan om det inte varit vid sövning, och är väl så avtrubbad att inte ens då sista gången, inombords mer än tårar men har liksom slutat gråta av behandlingar och undersökningar, men när jag såg den totala lyckan i hans ögon när han utbrast detta så bara tårarna forsade... läkaren bara log och sa att vi kommer ha många nya upplevelser tillsammans när glasögonen väl kommer.
Liten är mycket långsynt, och uttala sig om korrigering ville läkaren inte göra förräns vid återbesök.
Och igår var vi efter rekomendationer och övervägande hos en specifik optiker för utprovning av bågar, och det gick bra, dock skulle hans glasögon bli närmare 2 cm tjocka om vi ville få dom gratis, och nääee, någon måtta får det ju vara, så efter att kollat alternativ och optikern bollat med sin kollega, för bågarna var också en story för sig eftersom hans glas ändå blir extremt tjocka, med tunnast möjliga alternativ slutar de på 8-9 mm tjocka och lika många hundra kronor extra för våran del.. nåja, skulle landat på mycket mer men bidrag från både landsting och från specsavers.
Men - dom blir tjocka, megabamsesuperduperfeta på en fyraåring... hoppas lyckan över att se underlättar användandet av dom dock. Lite fundersam varför han inte fick dom med sig hem men förklarat och det köpte han ju rätt av.
Läkaren vågade sig även på att tro vi kommer se en snabbare grovmotorisk utveckling och förbättrad balans, och jag som aldrig svävar iväg hamnar då i tanken här - V var med helt och tidig grovmotoriskt fram tills sin tcpc operation, därefter såg vi , inte en tillbakagång men en avtagande utveckling och allt har sedan dess gått väldigt långsamt och mycket svagare än tidigare, och innan han var 2 år funderade vi aldrig på dålig syn, det har kommit senare, och om då grovmotorikens brister och även balansens skulle kunna förklaras med synfelet - finns då då en risk synen tog skada av narkosen vid tcpc:n!?!?!?
För detta var ju också vad vår kontakt ssk hintade om när hon bad om journalkopia från ögon..
Ja, det kanske inte finns det minsta samband, men ...men.. ja, jag vet inte jag, att genomgå mängder stora kirurgiska ingrepp med narkoser, ligga intuberad och sövd i långa och många perioder, jag kan inte se hur det inte skulle påverka hjärnan något alls..
Jo, sedan fick jag till en snabbdejt med dr L sist vi var på Näl också, han har varit ledig ett par månader och var tillbaka i måndags när vi var där för uroterapin, också ett moment till..suck, kissa mera är ordinationen, jo, dr L - han hade fått brev från Gbg om operation, som hjärtkonsult och han skulle nu kontakta Gbg så¨de får kolla om de vill göra något åt alla förträngningar då, innan eller senare, och därefter kan vi få besked om operationen. ( Sista testikeln alltså)
Och han ville väl skynda på lite med tanke på rubriken i hans papper - rubriken som innehöll orden- Förstadie till cancer- , även dr L ogillade orden han läste. Men bollar rullar iallafall..
Och här hemma med, försöker hinna med skolan, men små hemma hela denna veckan, magsjukan kvar på fsk, och jag är trött, just nu väldigt väldigt trött, varit mycket händelser och mycket intryck det sista, men nya tag nu, jag är godkänd i allt och har inte för avsikt att börja slacka, för onsdag åker jag till Malmö. Och börjar min extrakurs i funktionshinderforskning, spännande järnet hoppas jag det kommer bli, men tar den kursen och mig själv med en nypa salt, den är vid sidan, och jag vete sjutton om inte 125% är rejält i överkant men jag testar! Varför inte liksom, sitter ju ändå uppe hela nätterna och pluggar, så nån timme mer eller midre skadar ju inte - typ - eller nåt..
SHIT
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar