"det här är mitt hjärta"

Målade på vad som fanns tillgängligt för stunden med mina små idag - post it lappar blev det, och jag småkladdade lite hjärtan och efter en stunds filurande och hemlighetsmakeri sträcker Vincent fram denna till mig - " titta mamma, det här är mitt hjärta, det ser ut så...därinne" och så tog han sig för bröstkorgen.

Nu har jag och barnen varit hemma en vecka från förskolan för magsjukans framfart sätter stopp för mina små, nej, 1,5 vecka. Imorse ringde personalen och berättade att det ligger barn hemma med magsjuka, som visserligen inte varit där, som stannar hemma sina 48 timmar, men berättade också att det är fotografering imorgon, och jag skulle så behöva få iväg mina små till förskolan nu, jag hinner inte med, är inne i ett moment nu, det är 80 timmar avsatt för den inlämningen, 80..och jag kanske fått ihop 30.. deadline var igår - jag är inte klar, räknar visserligen bli det ikväll, men jag blir inte nöjd. Godkänd, men inte nöjd, för jag hinner inte, och jag är inte effektiv när klockan är 01. 02, 03... men jag hinner inte på dagarna, för så snart jag tar fram mina saker är det en unge som ska på toa, eller är hungrig, eller så slåss dom, eller..
Så, egentligen kan säkert barnen gå imorgon, då är dom sjuka barnen fortfarande hemma, men på onsdag, ja eftersom magsjukan ofta, beroende på vilket virus det är, smittar 72 timmar, så är barnen tillbaka, och smittar eventuellt, så ska P då behöva vara hemma en heldag, och även på torsdagen, och mina barn bara få gå en dag på 2,5 vecka!? Fy faan vad jag avskyr det här, lillstollan som frågar och längtar, Vincent som svarar " nej Julia, det är sjuka barn, vi får stanna hemma"
Inte ens 4 år gammal..

Jävla skitäckelpäckelsnusk usch, och varför i hela helvete sätts inte 72 timmar som rekommendation mot 48 som är idag??!! Det blir fan inte dyrare för samhället, för smittspridingen minskas garanterat drastiskt.
Förbannad är jag. Och trött, men försöker ladda om, aktivera små dagtid, medans det bara regnar, är rått och iskallt, det bakas, lagas mat, målas, läses böcker, tittas på alldeles för mycket tv, städas, byggs med klossar, och alltihop en omgång till. Sen kommer kvällen, och jag skulle mer än gärna slänga mig på soffan brevid P och inte göra ett skit, men nehejdå, då går jag till skolan. Magsjukan kan fara åt helvete !!!

Nå, positivt då - ja, tänk, ibland glimtar det till, denna gången försäkringskassan, vår handläggare som jag pratade med om vårdbidraget och ny ansökan. För att nolla mig, alltså göra mig inkomstlös, det lät väl himla roligt..hrrm, men för CSN´s skull gynnar det mig om jag inte har denna inkomst, eftersom hela vårdbidraget räknas som inkomst hos CSN. Men inga problem vid nästa ansökan söka i P namn istället, bara att skiva att det stått på mig tidigare, för då behöver jag heller inte göra en skrivelse i storlek med tidigare, utan bara komplettera med vad som skett sedan sist, och efter att vi pratat en stund om situationen som den ser ut nu, tyckte hon jag skulle se till att läkarna tydligör i kommande intyg att det är bestående besvär, så jag ska få slippa ansöka varje år, min handläggare tycker inte det är rimligt jag ska behöva gå igenom och berätta om allt det jobbiga varje år, hon tycker vi har nog ändå - heja medmänskligheten.

Så nu ska jag snart börja jaga läkarintyg, brukar fungera förhållandevis bra ävenom jag har flera läkare inblandat, och sedan hoppas vi på fortsatt vårdbidrag och löpande, iallafall mer en ett år i taget. Skulle vara så förbannat skönt.

Nu ska jag plocka ihop mina monster och gå ner och göra köttsoppa - för det är höst.