tcpc

ja, då var det dags, nere i gbg för tcpc operationen. kom ner igår och det har varit full rulle, eftersom vincent inte tål varken emlasalva eller darmicum blev det till att göra alla undersökningar, nålsättning mm utan- det gick helt strålade- det trots att han varken åt ordentligt eller sov något. han är min lilla hjälte..:)
till slut kom vi till ro på ronald där vi bor under tiden vi ligger inne, och gjorde duscharna inför morgondagen.
kl 6 gick vi upp och trots att vincent inte fick äta var han på toppen humör, bort til sjukhuset för en sista decutan dusch och invänta min mamma och barnens faster, de passade julia medans vi följde vinecnt till narkos, finns få saker som är så obehagliga som att söva sitt barn- snacka om att fullständigt gå i däck.
men birgitta som är narkosläkare är toppen så efter massa pussa lämnade vi över honom och sedan kom tårarna... vi åkte ner till resten av familjen, traskade tillbaka till ronald och åt lite frukost. väntade ingent samtal från kirurgen förrän fran mot 4 tiden, så åkte och handlade lite och sedan gjorde vi inte så värst mycket. kl 12.41 ringer telefonen- HJÄLP. det var klart, operationen gick bra, som planerat, nu är det bara väntan att få komma till iva, och det är nu jag börjar bli orolig, sist var det ju då vincent blev dålig, sedan låg han sövd i 9 dygn, de första 3 visste ingen om han skulle överleva. men nu ska han vila, komma tillbaka och vi ska hem tills han fyller 2 år, det har jag bestämt...:) skriver snart igen, men nu är det snart dags att träffa vår underbara lilla hjälte. vincent vi älskar dig