nu börjar det bli jobbigt att se hur påverkad min lilla pojk faktiskt är, medans andra 2-åringar far omkring med massor av energi så orkar vincent max 10 minuter innan han sätter sig, helt slut och börjar pyssla istället. och även om han mår rätt bra så skär det i hjärtat att han inte orkar allt han vill, idag var vi tillsammans på övervåningen och byggde lite, det är något av det roligaste han vet, ändå orkar han inte, slutade med att han satte sig på en trave gipsskivor och lekte med skruvdragaren... sen ville han sova!
kan inte förstå hur jag ska kunna lämna honom på dagis när den dagen kommer, han blir ju iofs piggare efter operationen, men ändå. dessutom vill jag inte, vet att han behöver det, det är ju en del av ett barns utveckling, men han kan få bo hos mamma hela livet, och julia med för den delen. trodde verkligen inte att jag skulle bli en sån hispig mamma, vilket jag kanske inte blivit om han var frisk, men jag är ju likadan med julia...
efter operationen ska vi i alla fall börja träna på barnvakt... kan ju vara en bra start. vincent har verkligen inga problem med att jag eller putte försvinner en stund, har ju lämnat barnen till min mamma en hel timme en gång, var bara jag som tyckte det var jobbigt, hann skicka 2 sms...men barnen sa inget.skulle kunna ta lärdom av det.
och förresten- båda barnen ligger i sina sängar och sover gott, helt otroligt, vincent brukar somna men julia brukar härja omkring ett par timmar innan hon sover ordentligt. så skönt, putte titta på äntligen hemma, ska sätta mig och mysa med min älskling. och än är jag inte död, har dock hittat lite andra fel på mig själv idag, men det största sitter i skallen... :) behöver få det här avklarat så jag kan bli "frisk" igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar