Efter 6 år av bloggande säger jag och småtrollen tack för oss. Så mycket att säga men jag ska försöka sansa mig.
Livet är så annorlunda nu mot då. På vissa sätt.
På andra sätt helt som vanligt.
Och vem vet- en dag kanske jag återupptar berättelsen om den lilla filuren som tog mig med storm och om hans lillasyster som fick allt att virvla lite extra.
Jag vet att framtiden är osäker.
Att livet består av hinder som tycks oövervinnerliga but hey- so far we have defeated them all.
En dag kommer hjärtat inte orka. En dag ställs livet åter på sin spets.
Jag har lärt mig mycket. Mest av allt har jag lärt mig vad som är viktigt i livet.
Älska varandra. Lev med varandra. Ta vara på varandra. Och sluta aldrig kämpa.
Det låter som klyschor.
Klyschor är sällan tagna ur luften.
Från helikopterfärd, till akutoperationer. Från trygghet till kaos. Och tillbaka igen. Kast mellan liv och död. Mellan hopp och förtvivlan. Allt från hjärtan till testiklar och autism.
Myndigheter, skolor och vård.
Kamp och motgångar till sympati och förståelse.
Och från förakt till kärlek. På många olika vis. Kärleken vinner.
Min lillfis envisas med att lavakraft är mäktigast. Hans klasskompis håller med. Men då kommer jag...och kastar kärlekens kraft på dom och gissa vem som vinner !? ;)
Livet mina vänner. Lev det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar