Ett ojämt sus

Ett dovt susande tjoffande...tjoff...tjoff...tjoff...tjoff...
Det är ljudet av flödesmätning genom aortabågen. Ett susande tjoffande som länge varit stabilt, jämt. Jag satt och pratade lite med skrutten under ultraljudet när jag börjar höra just detta dova susande tjoffandet...tjoff...tjoff..tj..oo...fffff...tjoff..TJOFF...
Mitt eget blod hann frysa till, jag vet vad det där betyder. En snabb blick på vart proben befann sig, japp,i halsgropen, riktad ner mot aortabågen. Blickade upp mot skärmen där flödet syntes, bilden hade Dr L fryst, och just som jag såg vart det inte varit jämt mäter han just den punkten.
Därefter byter han prob. Till den lilla, än mer exakta. Den tjoffar...suset ...dovt..men inte jämnt.
Dr L hummar, jag svettas.
Tankarna som hinner snurra hos en extremt planerande, realistisk, selektivt cynisk (detta är ett område), relativt rationell, icke neurotisk människa med kristallklart katastroftänk bör inte, och går inte, förklaras. Men dom är många. Och innan ultraljudet är klart 2 minuter senare har jag en plan för ett värsta scenario. I detalj.
Jag slapp tillämpa den idag dock.

Torkade av skrutten, ultraljudet klart.
Jag visste att något var fel, det var därför vi hade denna extrainsatta tid för ultraljud. 4 kollapser i sommar, diffusa symptom, en än mer diffusmagkänsla hos mamman. Dr L som alltid lyssnar satte såklart in en tid.

Så började vi gå igenom dagens konklusioner- samma klaffläckage som vanligt, samma pumpförmåga ( Här inser jag att min största skräck svikt utesluts även om jag vet att det kommer ett men snart), samma punkter som inte går att se ordentligt på ultra som vanligt...MEN. Här fyllde jag i själv...Ökad flödeshastighet genom aorta??! .."Ja...du har lärt dig se ett och annat.."
Så, ökad flödeshastighet innebär förträngning, dock går det inte se exakt den delen av bågen som tidigare varit vidgad och där ärrvävnaden som är orsaken sitter. Men ökad flödeshastighet visar ändå rätt tydligt att något inte står rätt till. Sedan gick det inte heller att se bukaorta och resultatet av detta blir att Göteborg ska konsulteras, dom får ta ställning, vi ska sikta in oss på en kateterisering. För är det trångt...då behöver det fixas. Hjärtkat nummer 10..tror jag, om inte 11. En del faller ur minnet.

Dr L jobbar inte så mycket längre, för er som följt oss länge så vet ni att han skulle gått i pension för ett bra tag sedan men han har lyckats grabba sig fast. Jobbar nu var fjärde vecka...men antingen ringer han oss eller så får Gbg själva höra av sig om innan dess...alltså bara vänta och gilla läget. Det jag tycker kanske allra minst om.

Att hans kompetens förövrigt inte värnas mer om är ett ämne som gör mig smått skogstokig, men nu idag frågade jag om han åtminstone är kvar lite till..."några månader i taget i alla fall.." och ett skevt leende fick jag till svar. Ja...men tills nästa rutinkontroll i alla fall...

Vad som händer fram till dess återstår att se, men en vidgning kommer det bli, hur akut det är lämnar vi åt Gbg att avgöra. Men då jag vet att det nu finns där, att min magkänsla, en än gång stämde, gör också att jag vill få det ur världen. Att ha den här typen av huvudvärk hängande över sig är inte bara sjukt stressande, det är fullständigt makabert och en känsla som inte kan beskrivas med ord.
Jag vet att det finns där, att man kan och att man måste åtgärda, men jag vet inte när. Alls. Om 2 veckor...1 månad..3 månader..Inte en susning. Men jag ställer mentalt in mig på november- december.

Det finns en lättnad i att veta och förstå vad saker innebär, men oron blir inte mycket mindre. Kunskap och vetskap ger också insikter som jag inte vill ha knackande på dörren.
Att skrutten sedan själv förstår mycket mycket mer än tidigare innebär att jag måste svara rakt, ärligt och enkelt. Han behöver och han vill förstå och veta vad som händer. Och detta ska man som förälder lyckas med utan att överföra för mycket oro...jorå. lätt som en plätt...
Bara som en sån sak som sövning...jag är övertygad om att med den grabb jag har idag måste det tänkas om. Hela sjukhusvistelsen måste planeras annorlunda. Och rationalist som jag är börjar jag redan strukturera detta mentalt för att kunna vara optimalt förberedd.

Vilket jag inte blir ändå. Man kan aldrig, hur mycket man än försöker lura sig själv, tro att man inte kommer reagera kraftigt på besked man långt därinne vet förr eller senare ska komma. Dagens tröst är att mina värsta farhågor inte besannades och att min magkänsla både lyssnades på och än en gång hade rätt.
Aldrig sluta lyssna på mammor.

Är dom normalt funtade, ja ja allt är relativt men ni fattar, så har magkänslan garanterat validitet.
Det gäller bara att ha en läkare som tror en, och att man vågar lita på den själv.

Så...med den dagen bakom mig är det återigen tentatajm, hemtenta i konflikthantering..

Konflikter, självinsikt och svaga relationer ligger nära i huvudet att skrivas om och kommer göras så med. När jag hittar orden, inte känner mig lika besviken. När jag samlat mig från denna dagen. När jag landat igen helt enkelt. För bristande självinsikt, sanningar och bristande ömsesidig respekt kan fullständigt rasera den bästa, djupaste vänskapen eller relationen. Eller så var den ingenting av vad man trodde överhuvudtaget. Nå...dessa tankar en annan dag.


 Lita på magkänslan. Alltid. Du vinner på det i längden <3