Tänk om om inte fanns...vad lite jag skulle ha att fundera på då
Om är nog det ord som allra flitigast cirkulerar i min skalle just nu..det finns så himla många om och ..om..man kunde ändra lite på ödets nycker så skulle vissa bitar falla på plats. Men det är också enkelt att fastna i bitterhetens sunkträsk när man tänker på om, om blir ett negativt laddat ord men kan det inte också vara så att om man använder om rätt, så kan det istället faktiskt ge.
Om jag vågar, om jag chansar...konsekvenserna av om behöver inte bara spruta ut negativa konsekvenser, eller handla om dåtida beslut, händelser och öden.
Jag tror att om man vågar tänka om, i form av " tänk om" så får man  tillbaka,

Min, nästan alltid, kloka mamma säger ofta " Det du sänder ut får du tillbaka"...jag tror hon har rätt.
Och att våga tänka så gör det väldigt mycket enklare att hantera hela livet.
Det behöver inte ske här och nu, det behöver inte betyda att du inte kan vara varenda negativ tanke, känsla du kan tänka dig, men du ska inte fastna där.
Och ju bättre jag blir på att inte fastna där, ju bättre rullar tillvaron, ju enklare har jag att släppa saker som retar mig, oroar mig, stressar mig...livet blir helt enkelt mycket trevligare att befinna sig i.
Och då, ja kan ni tro- om jag har en trevligare tillvaro, då får jag ju tillbaka. Bara där har jag fått tillbaka, sen fortsätter det. I allt.
Jag vet vad jag kan, bör, får, ska och allt det där. Och ju mer jag lär mig att förhålla mig till det, ju mer av livet, tillvaron får jag tillbaka.

Men ibland blir jag rädd. Ibland tar om i form av hjälp tänk om över, och ganska snabbt känner jag det påverkar hela mig, hela tillvaron.
Det mönstret håller jag på att lära mig att bryta.
Sakta men säkert går det. Det som sätter käppar i hjulen och som ger tankarnas negativa om bränsle är i grund och botten ett vacklande självförtroende. Självkänslan finns. Det tog tid, lång tid och den byggs fortfarande aktivt upp. Går snabbt att rasera och kräver tonvis för att byggas upp på nytt, men den finns där. För jag vet, med säkerhet vad jag är kapabel till. Självförtroendet däremot, där i stunden, det vacklar. Jag blir liten och livrädd.
Just nu står jag lite inför ett sånt skede. Jag blir liten och livrädd- och när jag sänder ut det....då blir jag inte heller större och starkare- tvärtom.
För hjälp...tänk om det inte...
Jag tvingar min överhettade hjärna att vända riktning- tänk om det faktiskt funkar, tänk om jag gör, tänk om..vad skönt, vad kul, vad enkelt..

Det går att lura sig själv. Åt alla möjliga håll och kanter.
Jag trodde länge länge länge jag bara var en expert på att lura mig själv att tro det dåliga var bra, att det duger, att ja ja men det går, detta går, jorå det blir nog bra med det å detta å det där borta med..
Att lyckas lura sig själv, lura med måtta- mer övertyga, att ja, om kan vara bra, om kan ge, om kan driva...och ja, om det faktiskt funkar...varför inte bara tänka om då!

jag tror många skulle må så mycket bättre i livet om dom sluta använda om som något ont - om kan vara så gott med.
Nu ska jag bara fortsätta intala mig själv detta, så min sommar, mitt jag och min tillvaro kan få fortsätta känna den härliga glädjen och lyckan som finns där- om jag bara vågar omfamna den.

ja just det ;)...å barnen mår bra och vi solar, badar..brrrr..., äter glass, cyklar och allt sånt där egentligen relevant tar vi en annan dag ;)