Ja, en dag med mer snö, isande kyla och en riktigt seg förmiddag, men så sitter vi då där och bylsar på oss alla ytterkläder när det ringer i telefonen, okänt nummer, vilket bara betyder sjukhus, fk, mammas jobbtelefon eller felringning, och jag var ju rätt säker på vilket det skulle vara.
Och javisst, dr M.M från Göteborg som ringde för att tala om att det inte alls såg avvikande ut på perfusionsscintigrafin.. stentet är inte för trångt alls, och cirkulationen till lungorna ser av allt att dömma ut att fungera som den ska.
Mhmm... så pratade vi lite då om hur Vincent mår, att han har bra dagar med, men att de är få, att han trillat i trappan, och är svag i underkroppen, då tyckte läkaren att en neurokonsult ska göras, samt att vi bör träffa sjukgymnasten omgående, och att även en ansträgningspox ska tas, för sjunker han "tillräckligt" mycket då, ( en del sjunker han alltid pga den cirkulationen han har, men det är marginellt) ja då ska det göras en kateterisering för att kunna utesluta hjärtat som orsak, men som sagt, innan dess, konsult med neuro och sjukgymnasten med.. och så finns det en väldigt ovanlig komplikation med fistlar i lungorna vilket påverkar blodet när det passerar som så att det inte upptar tillräckligt med syre, och därmed ger en sämre syresättning, men då är det i alla fall han känner till också så att syresättningen är oförklarligt låg hela tiden, och det är ju inte vårat problem.
Men det var intresant för jag har aldrig hört om det tidigare.
Men när poxen är gjord och om den inte visar någon kraftigare sänkning, då utesluter de troligen hjärtat som förklaring, men jag tycker det är konstigt, alltså Vincent rör sig annorlunda, och det i samband med hans fall är skälet till neuro, det köper jag väl egentligen, men jag ser ju ett stort samband i sämre fysisk förmåga ju mindre han orkar, och den bristande orken vill jag ju ändå ha till att den är hjärt/cirkulationsrelaterad.
Det kanske är svårt hänga med i alla svängar om man inte vet hur hans hjärta fungerar, och jag kommer inte förklara det närmare idag, men ni som vet, ni förstår nog också hur jag tänker.
Men vi fick alltså egentligen inget svar som vi suktat efter idag, kanske ska jag vara glad han slipper göra en operation och åtgärda stentet, men vad enkelt det hade kunnat vara om det ändå varit så.. nåja, ingen idé älta det, de gjorde undersökningen, nada där, nu rullar bollen vidare, men inte sjutton sätter det mindre griller i mitt huvud.
Så, förskolan då, magsjukan har härjat vidare denna vecka, det betyder att jag inte släpper dit barnen på måndag.. suck igen, jag vill inte hålla dom hemma, men jag vägrar kasta en magsjuka på dom, och framförallt på Vincent just som han opererat buken.. men att åka dit och vara med på utelek ska vi försöka ordna, om det inte är massa barn som skickas hem förstås.
Jag är ordentligt trött på vintern nu, på smittor, på att behöva hålla oss hemma, på att det snöar till förbannelse, och är så isande kallt att händerna spricker på mig, och kinderna på V trots alla möjliga tänkbara skydd för ansiktet när vi är ute, jag vill ha vår, kunna skicka barnen till fsk med gott samvete, kunna vara ute utan att klä oss sönder och samman, och mest av allt, det blir ljust, jag blir ljusare, är verkligen en riktig höst och vinter dyster, en sån där det märks mycket...
Men så en liten härlig ljusglimt i form av ett spännande och efterlängtat möte nästa helg!
Tänkte bara jag skulle visa er hur V går i trappan, en helt vanlig dag, inte trött, inte med infektion i kroppen, bara en av alla vanliga vändor i trappen, och det enda jag kan konstatera är att han går INTE som andra treåringar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar