Så efter en riktig kaos dag med förskola för första gången på 1,5 vecka ( och ett surt samtal med den ena pedagogen som jag verkligen inte tål, pissekärring ), en vända till Näl för provtagning som aldrig blev av..( grattis dr L nästa gång - skriv ett prov som existerar ) , hem igen och ladda ideér inför kvällen, för då var det dags att hålla liten fis uppe, helst till 24.00!! Vi snackar om killen som har sömnproblem, som gjort första förskoledagen på länge, och som inte bara skulle lägga sig sent utan upp kl 06... men det gik över förväntan, vi pysslade, gjorde trolldeg, tomtar o annat bös av den, vi läste böcker, målade, sjöng sånger, byggde klossar.. till slut var klockan nästan 23 och då hamnde vi i soffan och där tog det stopp. Men det var pkej, så efter alldeles för få timmar var det ju bara för Putte att försöka jaga upp mig och Vincent kl 06.. han fick slita lite.. hrrrmm..
Nå, väl uppe var Vincent totalt och fullständigt hyperaktiv.. eller övertrött är väl sanningen..,
han petade i sig lite på morgonen och sedan packade vi in oss i bilen, dumpade lillstollan hos pappa, och ner till sjukan.. och ja, alltså hela grejen ger mig magont, men samtidigt så bara det rullar hela tiden så jag blir sällan sådär rktigt nervös eler ängslig, om det inte är Gbg vill säga..
så det var en glad kille som skulle åka och få EKG (!) plåster på huvudet och mäta hjärnan, för den bor i huvudet.. han har ju koll på att göra EKG på hjärtat och att hjärtat sitter där inne, det använde jag till min fördel, väl framme träffade vi en kanon sköterska, lugn, glad, talade till Vincent, berättade så han förstod och fick med sig honom. Så på med alla dessa 25 plåster på huvudet, han fick lite välling, la sig tillrätta, jag brevid, sedan sov han, som en stock.. då säger ssk att det bara ska sovas i 10 minuter!
Barnmisshandel ville jag skrika då, ska jag väcka honom om 10 minuter!!! wtf
Nu gick ju det bra med iofs, även om det tog en liten stund, fördelen nu var att allt kom med, insomningen, sömnen och uppvaknandet. Efter var han lika glad fast trött, fick sitt klistermärke, kramade om sköterskan och vinkande hej då.
En stolt kille ville nu hem och äta isglass, vilket ha fick göra efter en vända inom mataffären och apoteket, där vi för övrigt blev saftigt uttittade eftersom han hade hela huvudet fullt i salva/vax och röda märken efter pennan som såg ut som blod.. blängde surt tillbaka, har liksom slutat orka vara bara vänlig och skita i det, sluta glo på min unge.. för de inte bara sneglar lite, de GLOR, länge. Helt ogenerat.
Han fick ett extra klistermärke på apoteket med eftersom de tyckte det var längesedan vi var där sist ...
Ja, det var väl dagen det, pyssel och mys hemma, eller mys och mys, men tappra försök iallafall...
imorgon är det ett år på dagen sedan TCPC operationen..........
Det tar vi imorgon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar