ja, sist jag skrev innan vi kom hem väntade vi ju på att vincent skulle få komma ut, det fick han med, på lördagen fick vi permiss till ronald, på väg dit i snön med packad vagn sa jag till vincent att nu får du gå själv, vagnen e för tung för mamma... först ville han inte alls, men putte vägrade lyfta upp honom och till slut gick han, ordentligt... tjohoo. väl på ronald var de full fart och han glömde snabbt bort att gå på tå, men så fort han satt still en stund eller sov så kom det tillbaka, men de e klart, träningsvärk järnet... hade vi gått på tå i 5 dagar så hade vi nog inte velat stå på benen alls. vincent o julia lekte till de nästan somnade ståendes.., skönt att se honom som sig själv igen, på kvällen var det ju även kontroller, men det gick jättebra, vi fasade lite för vad vincent skulle tycka om att gå tillbaka till sjukan, men han accepterade läget när vi förklarade att vi skulle tillbaka till ronaldhuset efteråt. duktiga lilla kille. o stackars julia hänger mest med, överallt, men hon säger inte heller så värst mycket, tror hon e rätt nöjd bara av allt som finns att se. 4 tänder har hon fått med, kan ge mig ... på att det var det febern berodde på. ja, natten kom till slut och barnen sov som stockar, vi behövde inte va tillbaka på avdelningen förrän kl 10 morgonen därpå så vi hann med frukost i godan ro, och vad min lilla prins åt, ha snacka om att han är en helt annan liten kille nu. så tillbaka för pk o kontroller, sen blev vi skickade till ronald av ulla, som även sa att hade inte pk:t varit högt hade vi kunnat åka hem redan i fredags, men det behöver bli lite stabilare först, ja tack... det går nästan lite för fort mellan varven här. men det blev en heldag på ronald, och vad barnen lekte, var nästan omöjligt att få vincent att sova, men dagen rullade på, hände inte så värst mycket, och vi hade ju på känn att vi snart skulle hem så jag packade allt som gick.. tidig måndag morgon, skulle vara där kl 8 sa sköterskan dagen innan, väl på plats- va, är ni redan här? ja ni skulle ju komma kl 10 - vad faan, det var den frukosten det, att man kan bli irriterad över nåt sånt, men vi fick dom att komma igång ändå, så pk, en extra röntgen och sen ville läkaren göra ett extra ultraljud med, allt gick bra, inga mediciner i onödan o vincent fann sig otroligt i allt, känns som sjukhusrädslan var kortvarig i alla fall, sen såg jag den - den första rödmarkeringen, den otäcka röda pricken på ett av egenrummen- neeeej, nu vill vi hem, och nog fan har avdelningen fortfarande lika kassa rutiner, sköterskor som vandrar mellan rummen, för att inte tala om föräldrar, om man har rödmarkering ska man hålla sig låååångt ifrån allmänna utrymmen, särskilt köket... att det inte går att få ordning på det. både jag och putte satte snabbt barnen i vagnen, inget mer lek på avdelningen, som tur för oss var det en bebis, utan syskon, vilket betyder att smittorisken är lite mindre... nåja, efter att alla undersökningar var gjorda säger läkaren " sköterskan tyckte vincent verkade lite kass idag, är han det, eller tror ni han kan åka hem ?" kass!? han blev väckt, ivägsläpad för massa undersökningar, han e trött och grinig, han är ok. " ja, men då åker ni hem då, utskrivningssamtal kl halv 4" jaaaa, tack. tillbaka till ronald, förklara för vincent att vi skulle åka hem, snacka om att han blev glad, för att inte tala om hur vi kände :) fick putte att hålla undan barnen, inte så svårt, dom leker ju bara... medans jag städade, väl klara var det packa bilen o till sjukan för samtal. så det blir täta pk kontroller, ultraljud o röntgen hemma på näl på fredag, men annars är det lugnt. tillbaka till bilen- hem hem hem, ja, hmm, får vi plats då?? vi behöver en större bil, nog för att vi kom in, men när jag satt mig fick putte fortsätta packa på mig.. strunt i det.. vi ska hem, våran vincent är verkligen bäst, vincent betyder ju faktiskt segrare..:) satte oss i bilen, då brast det för mig, jisses vad jag grät, har inte gjort det på hela tiden, men nu släppte det, han klarade det denna gången med, och på ett helt otroligt sätt. det har varit en tuff vända denna gången, dels för att vincent nu förstår såååå mycket, man kan inte dölja något, och dels för att jag lagt mina mammakänslor o min roll som mamma åt sidan, det har varit ett jobb, det skulle liksom bara göras. och nu är det gjort, läkarna, dietisten o sjukgymnasten har varit jätteglada över min inställning på sjukan, och jag har varit hård mot vincent, varit på honom att röra sig, att äta, tjuvmatat honom när han sovit, släpat runt honom på bobbycar för att han skulle röra fötterna mm, men jag har verkligen försökt vara mamma därimellan med, har varit fruktansvärt jobbig mellan varven att inte bara sätta sig och hålla om honom och tycka synd om honom, men då hade vi aldrig kommit hem, allt som gjort ont eller varit obehagligt har vi dock låtit sköterskorna göra, vill inte att han ska förknippa oss med smärta, han har undrat tillräckligt över vad som pågått. även om vincent inte pratar jättemycket så förstår han allt, verkligen allt, det på både gott o ont. nu hoppas vi bara på att han inte får för mycket mardrömmar och oro hemma, men än så länge har det gått bra, idag har vi varit hemma i 2 dygn och han är sig själv, var och tog pk idag, inga protester alls, precis som vanligt... ska lägga till att det sista han gjorde innan vi lämnade göteborg var att ge sköterskan en gos, vilket han gjorde på eget bevåg. så han e cool min grabb :) utöver allt detta som hänt blev julia supersnuvig idag, ingen feber än, men peppar peppar. vincent bör inte få några infektioner just nu så vi får hoppas att det går över fort, för bådas skull
måste säga att jag är lite tacksam över att det var kaos på iva under tiden vi var inne, det innebar ju en lugn ganska tom avdelning, men när vi åkte på måndagen hade det verkligen dragit igång, nu är kaoset flyttat och avdelningens lugn är över. så vi vill inte veta av någon vätska på fredag så vi behöver tillbaka... men jag lär skriva igen,sammanfattningsvis, vi har en otrolig liten kille, vi har haft tur med sköterskor..., och nu är vi hemma. heja vincent, julia och vi :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar