Vi var hos Dr L. Med lite tur, och en hel del mer tur, så kommer vi få ha kvar vår läkare åtminstone ett tag till, han förhandlar för fullt och jag hoppas. Bytet kommer ske, men ju längre tid det tar, ju bättre känns det.
Så vad sas då? - som alltid hos den bästa så går vi igenom allt, ja allt och lite till. Våran lilla tjockis, som vi sliter med varje dag avseende maten är inte särskilt tjock längre, faktum är att han dippat mer än 1 enhet på kurvan och väger idag något mindre än han gjorde för ett år sen, så en halv över genomsnitt på vikt och fortfarande en och en halv på längden. Och som Dr L sa direkt till V " nu är du alldeles lagom Vincent, men jag vill att du ser till att äta ordentligt nu, för du får inte bli smalare" Och V nickade skeptiskt till instruktionen som betyder att han ska äta ordentligt. För just så är det- det finns ingen extra vikt som är tung för hjärtat att bära, sen har det inte varit ett problem med vikten då V är stor, hela han är liksom stor, bred och tung i kroppen. ( ja gissa vart han fått det ifrån). Men allt reservhull är borta nu. Puts väck och nu måste kurvan börja plana ur för den var inte alls kul att se även om jag visste att han tappat.

Annars såg väl allt ut som det borde just nu, inga ökade flödeshastigheter, poxade okej, trycken var okej, klaffläckaget oförändrat, hjärtat tycktes jobba rätt fint och som sagt- oförändrat läge där. Tack och bock för den och uppstår inget så nytt hjärtultra först i september. Vågar man hoppas på en hjärtmässigt smärtfri sommar då? Tror jag bestämmer det!
Sedan gick vi igenom de övriga bitarna med, logopeden är det dags för igen men Dr L var imponerad av skillnaden sedan sist i talet, vi har blivit godkända för en bedömning av neurologen i småbarnsteamet men när det blir återstår att se, men kommer vi in där så hamnar vi rätt, habiliteringen har skickat tillbaka ytterligare en remiss från Dr L, dom vägrar ta emot trots behovsbeskrivingen. SUCK. Men kommer vi in i teamet finns allt där.
Sedan gick vi igenom förskole och skol situationen, han  var nöjd med att vi fått igenom förlängd skolgång. Vi med!!
Det är intensivt och mycket när vi är hos Dr L men banne mig så missar vi sällan något vi behöver ta upp, tack vare att han själv gå¨r igenom alla bitarna.

Väl klara där skickades båda barnen till rummet brevid där uroterapinsköterskan håller till och det gjordes  flödesmätning på dom. Vincent har ju sina bakterier, hon passade på att testa hans, och Julias ryggvärk hänger inte ihop med att hon oftast sipprar för hon kan kissa ordentligt och framförallt så tömmer även hon som hon ska, så inget som gav något nytt där. Fortsätta tjata och kämpa med att få V att kissa helst varannan timme bara. Jorå för det går lätt som en plätt. Jaadåå....

Hmm sen efter detta har jag hunnit med att åka till ögon med Julia också, hon ska ränna där var tredje månad tills dess att reumatismmisstankarna är avskrivna. Men i nuläget inget heller där som gav några svar.
I månadsskiftet väntar nya läkarbesök och vi får väl se vart det leder. Just nu betvivlar jag att vi kommer vidare med henne men dom är hjärtligt välkomna att motbevisa mig eftersom någonting uppenbart är fel.

Det där var ju sjukdomsläget här just nu, med andra ord ganska lugnt och utan att ett skit egentligen har hänt. Det kan man ju vara tacksam över. Ja, vad gäller V iallafall.
Annars rullar det väl på, min lilla lillstolla har hunnit fylla hela 4 år. Med kalas och prinsesstema var hon överlycklig, dagen efter, när hon faktiskt fyllde fick hon själv styra dagen lite. Önskemål var lekplatser, och tadaaa- lunch på Ikea. Ja den var ju inte alltför betungande att uppfylla.

SÅ nu börjar visst mina småskitar bli stora. Det kniper lite i magen, för helskotta vad fort det går.